Världen befinner sig i ett upproriskt tillstånd, statistiskt sett mår vi bättre, men alla protester runt om i världen talar ett annat språk.
Nu är det inte ländernas ledare som slåss, det är folket, ett känslomässigt krig pågår mellan de fattiga och de rika...de välbärgade, förmögna, de som vältrar sig i lyx och överflöd, de som har och tar makten, de som tror de äger, över alla de andra, de fattiga, de nedtrampade som lite och ringa har, alla de som får betala för de rikas välstånd som bara fortsätter att växa i en alltmer korrumperad värld, full av maktlystnad och girighet.
Gränslösa högljudda protester sveper över världen, de fattiga och unga såväl som gamla gör uppror, beredda att slåss och kräver nu sin rättmätiga plats, sin beskärda del...de tänker inte längre tiga still.
Att det inte existerar någon rättvisa blir vi påminda om varje dag, och att försöka göra något åt den kan framstå som ren utopi.
Fler poliser för att stävja uppror är inte lösningen, inte heller uppfyller man drömmar med en sten i handen, men den obalans som idag råder mellan människor, mellan de som har och de som inte har, kan vi faktiskt göra något åt, det är ju vi som skapat den...
Om vi börjar med att lyssna och sätter den goda viljan som ett första förtecken, är vi en bit på väg...