Vinter har hittat hem

Hon sitter i solen i Vasaparken när hon svarar i mobilen. Ungefär 100 mil bort från byn som ligger knappt tjugo minuter utanför Kalix. Hon pratar lugnt och liksom sakta och säger att hon längtar hem. Att hon på något sätt alltid längtar hem.

- Ja, jag har ju bott här i Stockholm i ett gäng år men Stora Lappträsk är alltid hemma. Det är där jag skriver det mesta av min musik. Det känns naturligt då många av mina låtar handlar om landsbygd, om resan jag gjort och längtan och avståndet tillbaka.

- Och så är jag en naturromantiker. Jag älskar naturen. Dess skiftningar. Den är en egen aktör, vilket är väldigt påtagligt i Norrbotten med så tydliga årstider.

Nä. Rent geografiskt har det aldrig varit någon tvekan. Men musikaliskt har det tagit lite längre tid att hitta hem för Josefina eller Vera Vinter som hon kallar sig när hon gör musik.

- Jag har ju släppt skivor och turnerat tidigare men materialet har inte alltid känts som helt och hållet jag. Och kompromissar man för mycket konstnärligt så tappar man fokus. Det har tagit tid att lära mig det. Men nu har jag tagit ett stort kliv och hittat rätt.

För ett par år sedan skrev hon musik på engelska, släppte album och turnerade i Japan. Då gick musiken snarare åt pophållet jämfört med det singersongwritersound som är Vera Vinters. Men så för ett år sedan blev stigen hon alltid trampat i närheten av, allt tydligare. Mycket tack vare Allan Edwall och fotografen och författaren Sune Jonsson.

- Jag fick en samlingsbox med Allan Edwalls musik som jag blev förälskad i. Den där råheten, direktheten. Då var det som att orden kom på ett annat sätt, på svenska, vilket jag är glad för nu. Jag har en helt annan känslomässig koppling till orden nu, i jämförelse med engelskan, säger hon och fortsätter:

- Men jag lyssnar inte alltid så mycket på musik. Jag är mycket bildmänniska och Sune Jonsson är en viktig källa för inspiration. Jag fick en av hans fotoböcker av min moster. Bilderna var så okonstlade och så fångar han en livsstil på landsbygden som jag tycker är vacker och som jag känner mig hemma i. Jag hade den liggande ett tag. Saker kan få fäste och sen bli något. Det kan ta år ibland. Men det kan få ta tid. Tycker jag.

Det har gått nästan 14 år sedan Vera Vinter började sin musikaliska resa. Och det började hemma i Stora Lappträsk. Gitarren hon fick av sin pappa bara passade så bra där i famnen. Och nästan direkt började låtar växa fram.

- Jag tycker om ord och melodier. Och det kortfattade formatet som  låttexter har passade mig, lite som poesi. Jag fastnade direkt. Jag satt mycket i mitt rum och spelade. Åkte inte in till Kalix så ofta alls, minns hon.

Hemma är hon väl spelad men även om Vera Vinter på något sätt skapats i direkt koppling till Stora Lappträsk, ville hon presentera sitt nya material på hemmaplan först. Så förrförra veckan lånade hon så bönehuset i Bondersbyn och höll konsert.

- Det kändes viktigt att få visa upp det jag gör nu, innan materialet släpps. Jag spelade låtarna helt avskalat. I sitt rätta element.

I dag släpps första singeln, Du gör mig rädd, från debutskivan som kommer senare i höst. Med på albumet finns såväl låtar på Kalixmål som tributen till hembyn.

- Låten Om man räknar alla gårdar handlar om Stora Lappträsk och de fem gårdar som finns där. Man har en närhet och öppenhet mellan varandra, en speciell mentalitet som inte finns i stan, säger hon.

Är det inte på något sätt läskigare att släppa det här materialet, som verkligen är du?

- Det borde vara läskigare. Men nu är det ju som sagt jag. Jag berättar mina historier. Och gör man sin grej kan det inte gå fel.

Fotnot: Singeln Du gör mig rädd släpps digitalt och på vinyl idag. Vera Vinter kan du se live på Kulturnatten i Kalix den 17 juni, samt under en kvällskonsert i Nederkalix kyrka i juli.