Från Malmberget till San Siro i Milano

- Jag har tillbringat mitt arbetsliv inom ett yrke som är fascinerande. Det händer saker hela tiden och man vet inte alltid hur dagen ska bli. Det bästa är att få träffa så många olika människor.
Leif Hammarström var 18 år när han började på NSD. Det var över 43 år sedan.
- Det var tack vare Bosse Holgersson, som jag blev bekant med när jag bodde i Malmberget. Han var en av NSD:s bästa journalister och jobbade på sporten.
Leif var och är intresserad av idrott. Han är "allätare" och höll även på med det mesta. Holgersson frågade om Leif ville skriva hockey, så han började frilansa.
- Svenska var mitt bästa ämne i skolan, vilket gjorde det lite lättare. Jag är tacksam mot Bosse att han öppnade dörrarna.
1965 tog Leif Hammarström realen. Han flyttade med sina föräldrar från Malmberget till Sundsvall. Våren 1966 flyttade han till Boden och NSD.
Han började på huvudredaktionen. Det var på blytiden.
- Då gjorde vi tidning, säger han med eftertryck och tillägger att hela huset nere på Fabriksgatan andades tidningsmakeri.
Han minns doften av blyet och att det var trångt.
- Vi var med hela vägen, skrev och redigerade. Var med när de bröt sidorna, gick en trappa ned och snackade med killarna där tills de rullade igång pressen. En trappa upp på distributionen kunde man sedan hämta en färsk tidning. Vi gjorde bra tidningar. Visst är tidningen mer färggrann och snärtigare redigerad i dag, men vi gjorde det bra rent journalistiskt.
Han talar om NSD-andan, som kommunalrådet i dag pratar om Bodenandan. Leif beskriver arbetsglädjen, kamratskapet och profilerna som bemannade redaktionen.
- Det var roligt att jobba. Allt är mycket mer utslätat i dag jämfört med förr.
Själv blev han Boden trogen och fortsatte som lokalredaktör för sporten. Han tvekade aldrig och har inte ångrat sig.
- Vi satt kvar i en del av byggnaden på Fabriksgatan i början. Det blev en omställning, men det gick ganska bra. Man fick större ansvar än tidigare och fick oftare komma med egna idéer.
Under årens lopp har han bevakat den mesta sporten som finns att bevaka, men han hade förmånen och nöjet att på nära håll följa Stenmarksepoken. Det blev många resor till Mellaneuropa och sammantaget nio alpina-VM.
- Stenmark-epoken var unik och skakade om hela den alpina världen. Där kom en tystlåten svensk och bara vann!
Han berättar om en hockeymatch i Adelboden 1977. De svenska journalisterna ingick i ett lag med de svenska tränarna och aktiva i det alpina laget.
- Vi spelade mot övriga världen och jag var med i samma kedja som Stenmark.
Jag minns att jag fick ont i fötterna, att vi förlorade och att Ingemar aldrig släppte pucken.
Med åren har antalet resor minskat. När NSD tillhörde A-pressen skrev han för flera tidningar, som hjälpte till att finansiera resorna.
- Det var roligt. Från början var det ingen trängsel. Det är svårare i dag med alla tevekanaler och all webbrapportering, säger Leif Hammarström och berättar att trots att han många gånger frusit när han stått i målfållan på Dundret så saknar han det nu när han inte skickas iväg på så många alpina tävlingar.
- Höjdpunkten var när alpina världscupen första och hittills enda gången avgjordes på hemmaplan i Gällivare. Det blev succé.
Leif kommer också ihåg betydligt mindre glamorösa ögonblick, som när A-pressen gick i konkurs och NSD förlorade 36 miljoner över en natt.
- De pengarna hade kunnat användas bättre på något annat.
I Boden har han följt hockeyn, handbollen och fotbollen. Det grämer honom än i dag att han missade när BBK gick upp i superettan 2002.
- Jag var på semester i Spanien och hade bokat lägenheten i januari. En bit in på hösten insåg jag att de skulle spela kval den veckan om de vann serien. Men jag var på plats två år senare när BBK helt osannolikt klarade sig kvar i superettan.
Det var i Falkenberg och Boden var piskat att ta en poäng mer än Enköping, som mötte Friska Viljor.
- Matchen hade knappt börjat förrän det kom upp på tavlan att det stod 1-0 till Enköping, säger Leif Hammarström
Suck och stön. Han medger att det är ofrånkomligt att man påverkas av lagens framgångar och motgångar. Därför kan det också vara svårare att bevaka kontroversiella händelser.
- Vi kan inte gå på i ullstrumpor som de stora drakarna. Det gäller att vara balanserad och det tycker jag att jag har lyckats med.
Tillbaka till matchen i Falkenberg. Boden gjorde mål och Friska Viljor kvitterade. Plötsligt var Boden ovanför nedflyttningsstrecket och till slut vann BBK med 2-1.
- Lika osannolikt som de klarade sig kvar, lika osannolikt åkte de ur året därpå.
Ett annat starkt minne är Ulf "Sasse" Sandströms straff mot AIK 1994. Bodens ishockeylag jagade en plats i elitserien och hade råd att förlora med två mål, men låg under med tre när man fick straff. AIK-fansen kastade in så mycket på isen att de fick spola om den.
- Jag tror det var där det avgjordes, annars hade "Sasse" satt straffen. Efteråt upplevde jag en av de svåraste stunderna i mitt jobb, givetvis måste vi ha en intervju med honom. Han satt på bänken i omklädningsrummet med tom blick, men han var stor i en svår stund och berättade. Imponerande.
I början var de ett tiotal på Bodenkontoret. Men snart är det bara två journalister kvar på NSD i Boden när Leif Hammarström går i tidig pension. Han kan blicka tillbaka på ett intressant och spännande arbetsliv.
- Jag har verkligen fått vara med om utvecklingen inom mediebranschen. Det har varit en bra tid, annars hade jag inte varit kvar. Men 2000-talet har inte varit så roligt. En ständig jakt på kostnader har påverkat både arbetsglädjen och kvaliteten i tidningen.
De senaste åren har han inte enbart jobbat med sport, utan 2002 tog ledningen beslutet att Leif även skulle skriva allmänt. Det är klart att det kanske inte är lika spännande att sitta på kommunfullmäktige som att följa storheter som Anja Pärson i backen, men han säger:
- Det har utvecklat mig som journalist. Jag vet mer vad som händer bakom kulisserna i stadshuset och gången inom det kommunala från förslag till beslut.
Branden i Bodträskfors 2006 har givit honom bestående minnen. Den började på en fredag och han skickades upp med kameran i handen på tisdagen. Konkurrenten hade laddat med två journalister och en fotograf, men det var inte det som gjorde att han kände sig liten.
- Det brann överallt. Jag tänkte, att det här kommer aldrig att gå, men tack vara ett fantastiskt arbete lyckades man till slut bekämpa den största skogsbranden i Sverige i modern tid.
Nyhetsförmedling går allt fortare och tidningen tappar mark i twitter och bloggvärlden. Leif Hammarström avslutar med att konstatera att mycket har blivit lättare sedan datorn kom in i bilden, men samtidigt finns det fler fallgropar.
- Pajar datorn då sitter du där, det var kanske ändå bättre förr...

Från Malmberget till San Siro i Milano

NSD har funnits i 90 år. Nästan häften av dem har Leif Hammarström jobbat på tidningen.