Rosengren: Glesbygd som kämpar

Zlatan som badar isvak, jagar fokuserat, springer på fjället. Storslagna vyer och magiskt fotografi tillsammans med Zlatans röst som citerar Du gamla, du fria får håren att resa sig på armarna. Tydligen tycker fler samma sak eftersom den har 5,4 miljoner visningar på Youtube.

Det är lätt att glömma bort att det är en reklamfilm, till för att sälja bilar. I slutet står det: Made by Sweden. Men någonstans haltar det. Förutom att Volvo numera är kinesiskt, så har vi ju den här konflikten mellan stad och land som tycks bli allt mer infekterad. Inte för att jag kan utkräva något ansvar av ett bilmärke när det gäller landets regionalpolitik men jag undrar hur länge till glesbygdsbor ställer upp på att bli använda i olika syften, när det passar?

Stora Sjöfallet är precis så där maxat vackert. Faktum är att stora delar av glesbygden överträffar reklamfilmen vilken dag som helst. Bara det att det inte är så exklusivt och upphaussat som det framstår i reklamen, utan det är människors vardag (bortsett från kronhjorten och isvaksbadet då).

På väg mot Stora Sjöfallet passerar jag Vattenfallsbilar, renskötare, stugägare samt en och annan tjäder och ren. Dessutom är Vattenfalls nytillträdda vd Magnus Hall där precis den här dagen då jag ska göra reportage i bygden. Han blir serverad kokkaffe över öppen eld och jag tror mig ana att den parkerade nya Volvon tillhör hans sällskap. Magnus Hall, som har en årslön på 14 miljoner, berättar att han aldrig tidigare besökt området och att syftet är att lära sig mer om vattenkraften. Han berättar med inlevelse om besöket på vattenkraftsmuseet i Porjus.

Precis när jag ska börja fråga honom hur Vattenfalls enorma besparingspaket slår mot Norrbotten, berättar han att han sitter i NTM-koncernens styrelse (han blev visst styrelseordförande, visade det sig senare), samma koncern som NSD är en del av. Jahapp ja.

Vi står på den nybyggda verandan på Naturum Laponia med de storslagna fjällen bakom oss och jag tänker att världen är både liten och stor på samma gång. Jag ställer mina kritiska frågor och skriver sedan texten.

En annan kväll kör jag raggen i Jokkmokk och passerar verkstaden på industriområdet. Den slitna fasaden är utsmyckad med en Volvoskylt och en Vattenfallsbil står parkerad utanför. Jag tänker att både vattenkraften och Volvo (vi hade en fyrväxlad Volvo 244) är en del av min barndom här i Jokkmokk.

Mot min vilja är det något sorgligt över bilden.

Han som äger verkstaden heter Micke Hansson. Han tog över den 2003 från sin far, som då hade drivit den sedan 1988. ”Den här verkstaden har funnits hur länge som helst, det är gamla Bil & Traktor”, berättar han.

Jag frågar hur förutsättningarna för att bedriva en verkstad i Jokkmokk ser ut. ”Nog är de rätt bra, nog finns det att göra...”, börjar han men säger i samma andetag: ”...men mycket styrs till städerna”. Kunder passar på att få bilen repad i Luleå, när de ändå är där och shoppar.

Men sedan berättar han något mycket mer häpnadsväckande. Vid garantijobb på en ny bil, det kan till exempel vara Volvo, så måste jobbet göras av en verkstad i en stad. Trots att det skulle kunna göras i Jokkmokk.

”Det är som att de avfolkar inlandet. Det är lite tråkigt. Men inte vill man bo i någon storstad om man inte behöver”, säger Micke Hansson.

Men Volvoskylten hänger ändå där – på fasaden.

Superstjärnor som Zlatan flygs in med helikoptrar för att spela in coola reklamfilmer i en glesbygd som börjar känna sig allt mer övergiven.

Därför känns Made by Sweden plötsligt lite kletigt.