Det Àr ingen puttrig stÄuppshow. Det Àr folkbildning. Med svÀrta i blicken naglar Mia SkÀringer fast oss. Ett Àldre par Àter popcorn och skrikskrattar. Jublet avbryts med en varning om att SkÀringer kan komma att framstÄ som glÀdjedödare. Sen följer den oredigerade verkligheten.
Garvet mattas av. Fastnar i halsen och lÀmnar plats för grÄt. Jag ryser av Àckel nÀr hon talar om Svenska Manliga Genier som fÄtt avsnitt om övergrepp strukna ur sina sjÀlvbiografier, medan Ätskilliga kvinnor som utsatts för mÀns vÄld aldrig blir av med minnen av fel hÀnder pÄ fel stÀllen och uppvaknanden ur medvetslöshet med vÀrkande underliv.
Den som tror att Metoo-hösten, som synliggjorde omfattningen av sexuella krÀnkningar och övergrepp, inte lett till nÄgonting Àr sÄ fel ute. Arbetsgivare har varit tvungna att stÄngas med handlingsplaner och nolltolerans. Kvinnor biter inte lÀngre ihop. Vi protesterar. Med kraft. SkÀringers förestÀllning Àr ett bevis. LikasÄ att jag nyligen inte ryggade för att ta en strid med en man med status och makt. Det som startade med upprop efter upprop har lett till att kvinnor inte viker frÄn varandras sida.
Nu ger jag mig ut pÄ tunn is, men utifrÄn vad jag ser och hör, eller snarare inte hör, tror jag norrbottningars röster behöver öka i antal och volym, i samhÀllsdebatten och fikarumsdiskussioner. Ju mindre lÄgmÀlda vi Àr, desto fortare uppnÄr vi förÀndring.
Jag dristar mig till att ta mig sjĂ€lv som exempel. Förr i tiden sĂ„g jag mig som en âpojkflickaâ. Framhöll att jag trivdes bĂ€ttre med grabbar. Att det skulle vara mer komplicerat att umgĂ„s med tjejer. Tack och lov upphör mĂ€nniskor aldrig att förĂ€ndras. Jag flyttade, vĂ€xte upp, gick pĂ„ nĂ„gra smĂ€llar, födde barn, blev mer medveten om hur samhĂ€llet ser ut. Hur jag tystnat nĂ€r mĂ€n talat och oreflekterat lĂ„tit dem ta utrymme pĂ„ bekostnad av andra. Att jag blundat nĂ€r kvinnor behövt stöd. Vad handlade det om? Konkurrens? MĂ€nniskor i smĂ„ och mellanstora samhĂ€llen konkurrerar om attraktiva karriĂ€rkliv, sociala hierarkier och potentiella partners. SĂ„ meningslöst. Vi fĂ„r inte stopp pĂ„ brott och missförhĂ„llanden som drabbar kvinnor om vi inte gĂ„r samman och hĂ„ller ihop, sĂ„som mĂ€n gjort i alla tider.
Kvinnojourer, tjejjourer och andra organisationer i Norrbotten sliter som djur och gör viktiga samhÀllsinsatser. De behöver backning av oss alla. Jag kÀnner mÄnga ursmarta, skarpa, omvÀrldsmedvetna personer, men fler mÄste öppet ta stÀllning i jÀmstÀlldhetsfrÄgor och feminism. Kvinnors tillvaro i norr, eller mÀns för den delen, Àr inte friktionsfri. LÀnet Àr inte förskonat frÄn prostitution, hÀrskartekniker och mÀns vÄld mot kvinnor. Fler behöver kliva upp pÄ barrikaderna, bli besvÀrliga, högljudda och ifrÄgasÀtta allt ifrÄn uttalanden och positioner, till strukturer och sunkig jargong. Det handlar inte om att gÄ emot, utan att hÄlla ihop.
Det finns risk att de som verkligen behöver se förestÀllningen missar den. I höst kommer SkÀringer till LuleÄ. GÄ dit. Ta med dig nÄgon som tillhör kategorin tvivlare. Den som tvivlar pÄ kvinnors utsatthet, som tror vi kan luta oss tillbaka för att vi bor i ett av vÀrldens mest jÀmstÀllda lÀnder. Ta med dig hen som tror att feminism handlar om urskillningslöst manshat. FörestÀllningens budskap ingÄr i allmÀnbildningen. Det kommer att talas om det, och denna vÄr samtid dÀr sÄvÀl mans- som kvinnorollen Àr under kraftfull förÀndring. TÄget har lÀmnat perrongen och gÄr inte att hejda. à k med!
Fler nyhetskrönikor av Anna Stenberg:
LĂS MER: Ett osminkat domedagsbesked
LĂS MER: Det kom ett flirtigt friarbrev frĂ„n LuleĂ„