OPERA
Kärleksmaskinen
Piteå kammaropera
Musik: Johan Ullén
Libretto: Sigrid Herrault
Sångsolister: Jon Helgesson, Elisabeth Meyer, Katija Dragojevic, Conny Thimander
Regi: Mårten Forslund
Dirigent: David Björkman
Norrbotten Neo
Urpremiär 12 oktober klockan 19 i Studio Acusticum
Scenrummets fond, som är en stor glasvägg, lyses upp av det kalla projektorljuset som speglas mot den och ger illusionen av ett hologram. Den projicerar fyra bilder av den hunkiga robotmannen Ion (Joa Helgesson) i parodiskt maskulina utstyrslar. Med 360-graders rotation, likt en produkt i en webbshop, får potentiella köpare förhandsvisningar av hans perfekt vältränade kropp på full display.
Köparen blir Manda (Elisabeth Meyer), en lika stereotypiskt modern kvinna vars upptagna karriärsliv fått henne att vilja banta ned på sociala konventioner, så som ett mänskligt romansförhållande. Entreprenören bakom produkten är Skarp (Conny Thimander) som anpassar Ions karaktärsdrag efter Mandas önskemål, förutom att ta bort den inprogrammerade sponsor-reklamen som finansierat projektet.
Trots alla löften om perfektion blir det inte helt frid och fröjd hos det artöverskridande kärleksparet och Manda konsulterar sin kollega Tea (Katija Dragojevic). Hon föreslår att ge förhållandet ny glöd med en trekant dem emellan. Säcken knyts ihop i akt två och Ion, som utvecklat ett känsloliv, gör uppror mot sina mänskliga förmyndare.
I kontrast till den modernitet som genomsyrar denna sensationella opera buffa finns vissa paralleller till klassiska motiv. Vad är perfektion och vad innebär det att ständigt sträva efter den? Frågan är lika aktuell i dag – i ett samhälle där allt finns en svajp bort, i den konstanta effektiviseringen av vårt sociala liv, blir vi då lyckligare på köpet?
Musiken har också vissa paralleller bakåt i tiden, till senromantiken, men också till filmmusik-kompositörer som Jerry Goldsmith (Alien, Star Trek, etc.). Den är oftast konventionellt vacker men tänjer vid noggrant utvalda tillfällen på tonala gränser likt hur filmljud inom genren science fictions bygger uppskov. Starka intryck tillhandahålls på så vis utan att använda ljudeffekter och endast med den skickliga norrbottniska NEO-ensemblen som verktyg.
Mycket av det som ger Kärleksmaskinen dess styrkor, det vill säga den filmiska, moderna estetiken och de högaktuella budskapen är också det som blottar dess svagheter. Scenernas budskap levereras med mycket hög puls i och med den korta speltiden som är ca 90 minuter. Karaktärerna, som tydligt sammansvärjts med de etiska frågeställningar de representerar, ges på denna relativt korta speltid inget större utrymme för djupare komplex. Detta vägs upp emot den tydliga och lättsmälta paketering som scenerna framförs med och karaktärerna passar in i regins sammanhang med sina parodiska drag.
