PÄ de gamla trÀtiljorna har mÄnga barn sprungit och lekt och Anna-Therése JÀrvenpÀÀ, 41, sÀger att tanken pÄ historiens vingslag hisnar.
â Nu Ă€r vi en del av huset historia! NĂ€r vi restaurerat huset hittade vi gamla mynt i golvet. Vi la till mynt frĂ„n vĂ„r tid för nĂ„gon framtida Ă€gare att hitta.
Den gamla skolan i Orrbyn stod fÀrdig att ta emot elever 1906. Troligen bestÄr en del av huset av en gammal timring frÄn 1856 som sedan byggts pÄ. ByggmÀstarens initialer finns ristade pÄ tvÄ av de rejÀla timmerstockarna.
Anna-Therése visar runt i den stora skolsalen dÀr alla klasser undervisades. Salen Àr 60 kvadrat stor och har, liksom resten av nedervÄningen, 3,50 meters takhöjd. Anna-Therése sÀger att det Àr klurigt att möblera sÄ stora utrymmen. Hon har försökt skapa flera rum i rummet och fyndat tidstypiska möbler pÄ loppisar.
Hon, maken Hans-Peter Enbuska, 52, barnen Alvina, 12 och Hilda, 10 har bott i byns gamla skolhus i sex Är. BÄde Anna-Therése och Hans-Peter blev förÀlskade i bilderna de sett.
â Oberoende av varandra hittade jag huset pĂ„ Hemnet och Hans-Peter sĂ„g det i mĂ€klarens skyltfönster. BĂ„da gillade vad vi sĂ„g. Men nĂ€r vi Ă„kte pĂ„ visningen blev vi avskrĂ€ckta till en början. Det var rĂ„tt och kallt, gammal spĂ€nnpapp hade börjat hĂ€nga frĂ„n vĂ€ggarna och pĂ„ golven lĂ„g trasiga plastmattor.
Paret anlitade en besiktningskvinna som gick igenom huset grundligt. NÀr hon inte kunde hitta nÄgon fukt eller mögel bestÀmde sig Anna-Therése och Hans-Peter att de ville ge skolhuset en chans.
Ett digert arbete vÀntade innan familjen kunde flytta in. HÀr behövdes ett helt nytt badrum, gamla plastmattor och masonitskivor som dolde trÀgolven revs bort, spÀnnpapp och flera lager av tapeter revs och ersattes med nya ytskikt. Utöver det har paret installerat bergvÀrme, lagt nytt yttertak och slitit bort gammal plastmatta frÄn trappan.
â Just nu hĂ„ller jag pĂ„ och renoverar fönster pĂ„ övervĂ„ningen. De ska kittas, oljas och mĂ„las om. Köket ska ocksĂ„ fĂ„ ny fĂ€rg. Vi lovade mĂ€klaren att inte riva ut det och det har vi inte tĂ€nkt göra. Vi Ă€r intresserade av byggnadsvĂ„rd och vill vĂ€rna om husets originaldetaljer, sĂ€ger Anna-TherĂ©se och berĂ€ttar att nĂ€r det var som slitigast med heltidsjobb, smĂ„barn och renoveringar hĂ€nde det att hon frĂ„gade sig vad de gett sig in i.
Men i dag Àr det vÀrt allt slit. Familjen bor i sitt drömhus, med naturen runt knuten. HÀr finns gott om bÀrmarker som Anna-Therése gÀrna besöker.
â En bybo sa till mig att bortom stenmuren finns bara björnar. Lite lĂ€skigt Ă€r det förstĂ„s, vi har sett björnbajs flera gĂ„nger. NĂ€r jag gĂ„r ensam i skogen försöker jag alltid skramla och prata högt.
Men Anna-Therése Àr inte rÀdd. Hon Àlskar tystnaden och lugnet i byn och uppskattar besöken av Àlgar, rÀvar, örn och fasaner.
PÄ samma gÄrd som familjens hem finns ett stort rött byahus. DÀr huserar byns slöjdförening som Anna-Therése Àr aktiv i. Det var hit skolan flyttade nÀr den gamla blev för liten.
DÀrefter nyttjades gamla skolan bÄde som matsal och gympasal under en tid. PÄ 1930-talet gick huset över i privat Àgo och under en period byggdes det om till tvÄ bostÀder.
â NĂ€r vi hade Ălvdalsloppis i sommar berĂ€ttade tvĂ„ olika besökare att de bott i vĂ„rt hus. Det Ă€r ocksĂ„ mĂ„nga som gĂ„tt skola hĂ€r som delar med sig av minnen hĂ€rifrĂ„n. Det Ă€r jĂ€tteroligt!