Jakten på mårdhund går vidare

Jakten på mårdhund pågår oförtrutet. Nu syns också allt fler grävlingar i området och nu är frågan hur dessa ska hanteras.

BURBYGGE. Kampen för att förhindra etablering av mårdhund i Sverige pågår för fullt. Nu planeras ett projekt i Haparanda där allmänhet ska få möjlighet att bygga mårdhundsfällor.

BURBYGGE. Kampen för att förhindra etablering av mårdhund i Sverige pågår för fullt. Nu planeras ett projekt i Haparanda där allmänhet ska få möjlighet att bygga mårdhundsfällor.

Foto: Fotograf saknas!

ÖSTRA NORRBOTTEN2014-03-27 19:16

Att det finns mårdhund i Östra Norrbotten och Tornedalen råder det ingen tvekan om. Det pågående mårdhundsprojektet uppger att de har kontroll på situationen. Samtidigt kommer allt fler rapporter om mårdhundar.

Nu finns mårdhund på Sandskär som är ön där mårdhunden först upptäcktes av Kaj Rundgren som var med och startade projektet.

– Förra året syntes omkring 30 mårdhundar i Haparandaområdet, några stycken hade sändare på sig, säger Kaj Rundgren.

Mårdhund finns också vid Salmis och upp längst älven och längre mot Kalix.

– Vi har en märkt hane som rör sig mellan Risön och Vånafjärden, det finns mårdhundar också här, säger Börje Utterström, från Vånafjärden.

Gick i fällan tre gånger

Börje Utterström träffade på mårdhunden i området för första gången för några år sedan.

– Den höll till under uthuset och en från mårdhundsprojektet kom och spårade den och satte ut fällor.

Mårdhunden fångades och planen var att förse den med sändare.

– Men den var för ung så den avlivades.

Senare hittades en hona som stegade in i en fälla inte mindre än tre gånger.

– Hon hade förstått att det fanns mat där.

I samband med detta hittades vid gamla industritippen 14 mårdhundarsvalpar.

Grävlingen värre

Börje Utterström säger att antalet sjöfåglar har minskat i området och han sätter det i visst samband med att mårdhunden anlänt.

– Nu har vi fått hit grävlingen också och de är sju gånger jäkligare än mårdhunden. De söker efter marken och äter från fågelbon och annat smått. Varför får den vara kvar? Borde vi göra någonting åt den också?

Staffan Svanberg är tillsynsman för Nationalparken Haparanda skärgård och för Sandskär, han kopplar inte samman klimatförändringar med mårdhundens inflyttning.

– Mårdhunden är en inplanterad art och tro vad man vill om Gud fader, men leker människan Gud och plockar in arter där de inte naturligt befinner sig, då händer det saker. Mårdhunden går att jämföra med en räv och går hårt åt markhäckande fåglar, säger Staffan Svanberg.

Orolig för mask

På senare år har Östra Norrbotten fått flera arter som inte tidigare funnits här så väl som växter som nya sorters vass men också rådjur, grävlingar och fästingar och sedan tidigare även mink.

Börje Utterström oroar sig för att rävens dvärgbandmask ska upptäckas, den kan nämligen spridas med mårdhund. I Sverige kom dock den enda dvärgbandmask som upptäckts i södra Sverige från en räv och i Finland har ingen mårdhund konstaterats bära på den fruktade masken.

– Får vi hit dvärgbandmasken kan vi inte längre äta bär och det vore förfärligt, säger Börje Utterström.

Sveriges strategi

Sverige strategi mot mårdhunden är att i första hand hindra inträde i landet, andra hand utrota mårdhunden, sista hand kontrollera den.

Mårdhunden ses som ett hot då den äter markhäckande fåglars ägg, fågelungar och groddjur och då det anses finnas risk att de sprider rävens dvärgbandmask och rabies men också rävskabb och trikiner (parasitiska rundmaskar).

Ingen mårdhund i Sverige eller Finland har visat sig bära på den fruktade dvärgbandmasken, däremot har en räv i södra Sverige påträffats med masken.

Studier genomförda i Ryssland visar att mårdhunden innebär en ”obetydlig risk för ekosystemet i naturliga miljöer och konkurrensen med andra rovdjur, främst räv och grävling, är liten eftersom de tycks ha något skilda födoval”, skriver Marcus Jansson i sin studie.

Rabiesfall

År 2003 stod mårdhunden för 16 procent av rabiesfallen i Europa och rödräven stod för 77 procent.

I Finland har det konstaterats att mårdhunden har den högsta infektionsintensiteten av trikiner i jämförelse med räv, lodjur, grävling, varg och björn mätt per gram muskulatur, men vad gäller utbredningen inom arten var den lägst hos mårdhunden 29 procent och hos lodjuret 70 procent.

KÄLLA: Marcus Jansson "En dödsdömd art utan rättegång", Naturvårdsverket

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om