Det var slumpen som gjorde att allt en gång i tiden kom igång i Rödupp i det som var tänkt att bli en slakteri. Jonas Pahikka-ahos mamma och pappa köpte fastigheten och började tillverkningen av hundfoder. Målgruppen då var draghundsägare.
– Bolaget har funnit sedan 1993, säger Jonas Pahikka-aho, vd för Pondusfoder AB.
Efter avslutad utbildning 2005 började han i bolaget. Sedan 2010 är han drivande, efter att hans pappa gått bort i cancer.
– Valet stod mellan att lägga ner eller fortsätta. Jag tyckte det var kul så jag fortsatte, säger 28-åringen som tillägger att han trivs bra som företagare i Överkalix.
Företagets kunder finns än så länge främst i norra Sverige. Men man jobbar hårt för att vidareförädla produkterna och för att nå en större marknad.
– Nu skickar vi även en del söderut i Sverige och till norra Finland.
Med honom vid rodret har också företaget vuxit.
– Vi är fyra som jobbar. Vi siktar på att bli minst en till.
Råvaran tas i dag i huvudsak från Karlgrens slakteri i Gällivare och Norrbottensgården i Luleå. Men för att kunna växa behövs det mer – för att kunna producera det frusna färskfodret.
– Att slaktvolymerna gått ner i Norrbotten är bekymmersamt. Vi måste börja ta råvara söderifrån, tillägger och avslöjar att även produktion av hundgodis är på gång.
Fördelen med en sådan produktion är bland annat att den är lättare att leverera till kunderna.
I dag tvingas nämligen företaget leverera en del av sina produkter själv.
Enligt Jonas Pahikka-aho ligger produktionen av det närproducerade fodret bra i tiden. Många hundägare vill vara säkra på vad djuren får i sig.
– Hundarna tillgodogör sig den här typen bättre, det är mer lättsmält, säger han och tillägger att det kräver lite mer planering av hundägaren då fodret måste tina innan det ges.
Om det löser sig och tillgången på råvara ökar räknar företaget med att ha avsättning för det.
– Vi räknar med att expandera så fort vi får löst råvarubiten, säger han och räknar med att det kan bli senare i år.
Men det kunde också ha slutat på ett annat sätt.
För när den tidigare anläggningen brann ned 2013 stod han i valet och kvalet – lägga ned eller starta på nytt igen.
– Det var hemskt, säger han när han visar runt i den nya anläggningen där företaget funnits i snart ett år.
Förutom att lösa försäkringsbiten handlade det om att hitta nya lokaler. Samtidigt ringde kunder och frågade om när han skulle vara igång igen.
– Jag skulle nog inte göra om det i dag. Men jag vet inte vad jag hade gjort annars...