Miekojärvi är landskapet Norrbottens största sjö och namnet på byn som ligger på en halvö och på en ö mitt i sjön. Som i många byar i Norrbotten är det nuförtiden få som bor där året runt. På sommaren är det dock fullt av liv och rörelse.
I den nästan 18 kvadratkilometer stora sjön finns förutom abborre, gädda och siklöja också gös, en fisk som varit utfiskad där i 40 år, men som kommit tillbaka.Det berättar Sixten Larsson som tillsammans med hustrun Ingrid Larsson har hus i Miekojärvi sedan 35 år tillbaka.
Nu har paret utsikt över vatten åt bägge hållen från stugan på den långsmala ön. Men så var det inte då när de byggde huset.
– När jag var barn såg man sjön från hela ön. Sedan har det växt igen en hel del, men det har vi rensat när vi byggde, säger han.
Sixten Larsson är uppvuxen i byn och har gått i den röda, ståtliga, skolan som nu står tom. När det var som flest barn var det ungefär 20 barn i skolan.
Sixten och Ingrid Larsson har en lägenhet i Bränna, Överkalix, men huvuddelen av livet lever de i Miekojärvi.
– Vi kallar lägenheten för ”brevlådan”. Jag har då inte hunnit sova där någon gång i år och bara tre gånger i fjol, säger Sixten.
Vintrarna kan var mörka och ödsliga, men Ingrid och Sixten trivs på ön.
– Vissa dagar är det bara postbilen som kör vägen, säger Ingrid.
Så går vi ner till Ingrid och Sixten ateljé. Där har den tidigare textilläraren Ingrid sin vävstol och sina garner och det är där hon jobbar med vävningen och brodyren. På väggarna hänger alster i form av broderade tavlor, på hyllorna ligger fina dukar. Sixten arbetar med trä och på en bänk står hans skålar gjorda av vril.
Vid en stor gul gård går Ulla Malmström och plockar jordgubbar i landet. Huset är maken, Lennart Malmströms, föräldrahem på ön i Miekojärvi. På vintern bor paret i Kiruna men i sommarstället i Miekojärvi är de mellan maj och november. De lämnar bara för att emellanåt åka till Kiruna för att klippa gräset.
– Vi har det så fint där med skidsåret alldeles vid huset, vårvintern i Kiruna är det bästa av allt. I år åkte vi hit till Miekojärvi lite senare eftersom snön var kvar så länge. Det var nog juni innan vi kunnat kratta.
Vi tittar på de fina och välansade trädgårdslanden där lök, morrötter, palsternackor, ruccola, sallad rädisor och rödbetorna växer i prydliga rader.
– Sockerärten har då vuxit bra. Sämre har det gått för salladen som har kommit upp dåligt i år. Jag vet inte vad det är, om det är dåliga frön eller något annat, säger Ulla Malmström.
Runt huset växer rader med buskar av svarta vinbär och röda vinbär och så massor av hallonbuskar. Det har också redan hunnit bli sju kilo hjortron
Potatislandet är förstås ett måste.
– Vi har en tidig potatissort, Maria, och vi har snart plockat upp allt, säger Ulla Malmström.
Att Miekojärvi är Norrbottens största sjö vet förstås byborna och Ulla Malmström säger att hon brukar upplysa folk om det.
– Jag brukar skryta om det.
Kring det gula huset är ängarna slagna. Det är det Lennart Malmström som klipper och det tar fyra, fem timmar varje gång. Och även om grönsakerna inte har växt så bra i år så har gräset frodats.
– Vi har nyss klipp och nu måste det klippas igen.