Att dra iväg 250 mil är inget 73-åriga Chri Joge gruvar sig för.
Ute hörs de första tonerna från kvällens dansband. Inne i husbilen på campingen vid Allsåklubbens dansloge mitt ute i skogen har Chri Joge från Motala, 24 mil sydväst om Stockholm, och lillasystern Helena Danielsson från Mullsjö, ytterligare femton mil söderut, precis dressat om. På husbilens huv sitter en rosa dekal där det står Queen of the road.
– Men det borde nog ha stått dancing queen, säger 73-åriga Chri Joge – med all rätt.
Dans är nämligen det allra bästa de två danstokiga systrarna vet – i allra högsta grad sedan de blev pensionärer. Så att dra iväg 250 mil är absolut inget de gruvar sig för.
Hektiskt för lillasyster Helena Danielsson, 68 och storasyster Chri Joge, 73, under Dansbandsveckan i Överkalix . Här vankas mängder av danser och och massor av kringaktiviteter.
– Nej, jag har tidigare kört buss, färdtjänst och taxi. Sedan ser vi ju till att göra avstickare och se saker, säger Chri som äger husbilen.
Systrarna berättar hur allt smög igång med att de i ungdomsåren tog sina första danssteg. Men att det var betydligt senare, när båda hunnit bilda familj, sett barnen växa upp och flyga ut och de själva blivit ”fria” på nytt, som intresset tog fart på allvar.
– Jag var 37, hade skilt mig och gick ut med grannen och det var så roligt, säger Helena.
Sedan dess har det blivit åtskilliga fler gånger…
– När det var som mest nio av tio dagar, säger Chri – som direkt hon pensionerats från chaufförsyrket vid 66 års ålder tog ett extrajobb som personlig assistent, bara för att kunna fortsätta dansa:
– Resor, inträde och fika kostar. Så det blir ju några hundralappar varje gång.
Bäst med dans är att det är rytmiskt och socialt, tycker Chri och berättar att hon genom åren lärt känna massor av människor.
Regnvädret gjorde att det fick bli glittriga skor utan klack . Men helst svänger 73-åriga Chri runt i högklackat.
Vanligtvis blir dock dansresorna ”bara” mellan tre och tjugo mil.
Lockar mest med dansen?
– Det är rytmiskt och socialt, säger Chri och berättar att hon genom åren både lärt känna massor av andra dansare och de som spelar i banden.
Vad säger era barn och barnbarn när ni drar iväg?
– De tycker det är jättekul och stöttar oss: ”Gå ut och ha kul mormor”, säger Chri och skrattar.
I Överkalix vankas dans varenda kväll till en mängd olika band, ”fördanser” på ortens hotell, danskurser med tv4-domaren Tony Irving från Let´s dance – och massor av kringaktiviteter.
Systrarna njuter av dans- och husbilslivet.
Får ni fortfarande pirr i kroppen om ”rätt” person bjuder upp?
– Haha, du menar om vi tar hem någon, säger Helena och gapskrattar:
– Det kan man väl göra, om man träffar rätt.
– Pirret är precis det samma som förr, intygar Chri.
Samtidigt sticker lillasyster Helena inte under stolen med att kroppen numera kan ge sig till känna på ett helt annat sätt än förr av all dans:
– Man kanske får lite ont. Men det går väl över så småningom, eller så gör det inte det. Men då har man ju haft kul på vägen.
Innan pensionen drev hon ett eget företag där hon sålde näringsdrycker.
"Man kanske får lite ont. Men då har man ju haft kul på vägen", säger Helena Danielsson, 68 om dansandets pris.
Något speciellt dansminne?
– Det finns många. Men för några år sedan kom en ung tjej och bara drog med mig ut på dansgolvet för att bugga. Det skulle inte ha hänt förr, men förändring är bra, säger Chri när det börjar bli hög tid att ge sig in i trängseln på dansgolvet.
Närmast efter Överkalix väntar dansbandsveckan i Malung för henne, där har hon varit varje år sedan 2010, förutom under pandemin.
Dansgolvet fylldes snabbt av dansande par när bandet började spela.
Dansbandsinfluencern Christian Andersson som driver Dansbandsidan.com är på plats liksom tidigare år.
Helena Danielsson, 68 och Chri Joge, 73, åker 250 mil till Dansbandsveckan i Överkalix.
Hur länge tror ni att ni fortsätter dansa.
– Så länge vi bara orkar, säger Chri innan hon kastar sig ut i vimlet.
Men, tillägger Helena leende åt storasyrrans håll:
–Hon är piggare än mig så hon får nog skjuta mig i rullstol till sist.