Hon är inte stilla en sekund, hon kärrar ut spån, skrapar koskit, drar fram mjölkmaskinen och hela tiden pratar hon med korna.
– Hallå där Sussie, inte riva ned mjölkmaskinen, säger Veronica Alavahtola.
Kon Sussie har slitit loss mjölkmaskinen och är i full färd med att leka med alla slangar.
– Hon gör alltid så när hon är färdigmjölkad.
År 2009 köpte Veronica Alavahtola och hennes dåvarande man gården i Allsån i Överkalix. Mjölkat kor har hon gjort sedan hon var 15 år.
– Att vara bonde innebär mycket jobb, men det är fantastiskt roligt, det bästa jobb man kan ha, tänk att jag får förse Norrbottningarna med mat. Det är hela mitt liv, min identitet och det är det här som jag vill göra.
Kämpar själv
På gården finns ungdjur och 36 mjölkkor, men det finns plats för 58 djur och möjlighet till utökad verksamhet.
Nu har paret separerat och Veronica Alavahtola kämpar vidare på gården med sina kor, katter, vallhundar och fyra barn.
– Visst finns det dagar då jag är uppgiven och allting jäklas. Som tur är har jag en lång lista med folk som jag kan ringa för att få hjälp och pappa är här och hjälper mig en dag i veckan, jag kan ju inte lämna djuren. Djuren var min grej men inte maskinerna och nog är det förjävligt när maskinerna brakar sönder, men det är bara att lösa det och det går.
Allt praktiskt runt separationen är inte löst än och det skapar problem i lantbruket.
När skörden skulle in var det bara att klättra upp i slåttermaskinen, någonting hon inte tidigare gjort.
– Jag kliade mig i huvudet och testade alla spakar och nog kunde jag det också. Det handlar om att våga och att inte ge sig. Man får ingenting gratis i livet.
Veronica Alavahtola säger att det "gnälls för mycket".
– Bönder täljer inte guld och visst skulle vi behöva få mer betalt för våra produkter, men vi har mat för dagen och det går runt, jag är miljonär i själen. En positiv attityd löser inte allt, men det hjälper till. Dessutom vill inte barnen att vi säljer korna och flyttar, trots att de vet att det inte blir utlandssresor och fjällsemestrar.
Hon betonar vikten av lokal mat och är bekymrad över den sneda konkurrensen.
– Maten vi äter är jätteviktig, inte minst barnens mat. Inte vill jag att mina barn ska växa upp på kött från Tyskland och Brasilien. Vi har helt andra krav på vår matproduktion, vad den får innehålla och andra krav på djurskydd.
Blir allt färre
Hon är bekymrad över att allt fler lantbruk försvinner och att landskapet växer igen. I Överkalix fanns det över 30 gårdar på 1980-talet, nu finns det tre. I Kukkola fanns det 13 stycken år 1992, nu finns det tre.
– Det är så jädra negativt. Bönderna i Tornedalen investerar inte och när de slutar släpper de inte ifrån sig sina gårdar. Så dör bonderiet ut och det gör mig upprörd. Det finns de som vill driva en gård, men hur får de tag på en? säger Veronica Alavahtola.