Det var i maj som Norr Media berättade den hjärteknipande historien om de två renkalvarna som hade stötts bort av sina mammor och verkade gå en mörk framtid till mötes. Men som fick en ny chans hos familjen Kaati/Nilsson i byn Gyljeheden några kilometer norr om centrala Överkalix.
Idag är kalvarna drygt tre månader – och större till växten. Men fortfarande väldigt sällskapliga. Tillsammans med familjens hundar – två taxar och en drever – snor de nu runt Anna-Lenas ben för att ha koll på vad hon pysslar med. Och om hon möjligen har något gott i svampkorgen.
– Helst vill de vara med hela tiden. Går man någonstans följer de efter, säger Anna-Lena medan hon försöker hindra en kalv från att ta sig in i huset och den andra från att äta upp krukväxterna på bron.
Som helhet är dock tillvaron mindre hektisk än från början när kalvarna bodde inomhus. Då var det fullt upp med flaskmatning, blöjbyten (!) och turer till skogen för att samla lavar. Såväl teve som veckopress och kvällstidningar ville dessutom berätta renarnas historia så fort den blivit känd i länet. Många ville också se renarna.
– Men som tur var hade jag ju semester, säger Anna-Lena, som även driver en renfarm på gården.
Här ska kalvarna så småningom bo på heltid. Nu vistas de på gårdstomten under dagarna och i en hage på nätterna.
– Det gick faktiskt hur bra som helst att vänja dem vid att sova själva utomhus. Första natten hittade vi Mánnu sovande inne i barnbarnens lekborg, säger Anna Lena muntert.
Under sommaren har bägge renarna hunnit utveckla sina speciella personligheter. Násti, honkalven, är mer självständig och lite tuffare mot hundarna, som ända från start accepterat renarna som ”två i flocken”. Hannen Mánnu är mer ”mammig”, kelar gärna och har dessutom visat sig vara en hejare på fot- och nosboll. Bägge kalvarna har också prövat åka bil och fått prova ut koppel inne i ortens djuraffär – vilket enligt Anna-Lena var minst sagt populärt bland de tvåbenta kunderna.
Guldstunderna är enligt henne när hon och renarna går på promenad i skogen. Hon sticker dock inte under stolen med att vissa uppoffringar får göras.
Anna-Lena skrattar:
– Vill man ha fina rabatter ska man inte har renar som husdjur.