Den bedömningen gör Marcus Jatko , jakt- och klövviltansvarig vid Sveaskog.
– Vi har haft viltfoderprojekt och försökt lära oss. Men det är stora områden och det är marginellt det vi kan göra. Tyvärr är det våra ungskogar som står för den stora födoresursen, säger han.
Marcus Jatko , som deltagit i möten med skogsägare och jägare i Överkalixtrakten vid många tillfällen, menar att det är en mycket komplicerad fråga att få balans mellan skogsbruket och älgstammen.
– I dagsläget har vi helt enkelt för stor älgstam i förhållande till fodertillgång. Men om vi skulle följa Edmunds idéer skulle vi tvingas anpassa röjningen efter älgen. Det vill vi inte göra. Vi vill producera skog på det sätt som är mest lämpligt. Om vi inte röjer i rätt tidpunkt så tappar vi i tillväxt. Man ska också ha klart för sig att området vid Lansjärv och Ängesån är ett av de värst drabbade i Norrbotten.
Edmund Kalander får dock medhåll från jägarhåll.
– Skogsbolagen vägrar justera metoderna. Betestrycket beror på antalet älgar och mängden föda. Att man bara vill ändra situationen genom att skjuta fler älgar är inte rätt väg. Man måste lämna fler områden med lövträd och även börja producera lövväxter, säger Björn Sundgren, jaktvårdskonsulent.
Han påpekar att betesskadorna minskat det senaste året i stora områden av Norrbotten.
– Förklaringen kan vara att vintern var mild och att älgarna kom åt föda på annat sätt. Men det beror nog också på att älgstammen är hårt nedskjuten.
Björn Sundgren tror inte att vinterjakt är lösningen.
– I områden dit älgen vandrar på vintern kommer det finnas älg ända till sista älgen är skjuten. Jakt i januari ser jag som ett misslyckande. Älgen har det tufft då och det är svårt att ta hand om köttet. Då handlar det om att skjuta bort skadedjur och jag känner inte för att bidra till den bilden. Jag vill gärna se älgen som en resurs.