Vargen - ett ständigt hot mot hjorden

Hotet från rovdjuren är ständigt närvarande för renägarna i Ängeså sameby.- Det tar flera veckor att få ihop dem, säger Göran Nilsson om vad som händer när vargen gjort en attack mot hjorden.

Hotet är ständigt närvarande för renägarna i Ängeså sameby. Vargen som finns i närområdet ställer till problem.  Här drivs hjorden mot hagen för kalvmärkning.FOTO: SIMON ELIASSON

Hotet är ständigt närvarande för renägarna i Ängeså sameby. Vargen som finns i närområdet ställer till problem. Här drivs hjorden mot hagen för kalvmärkning.FOTO: SIMON ELIASSON

Foto: simon eliasson

Överkalix2009-07-04 06:00
Samebyn har därför ansökt om skyddsjakt alternativt förflyttning av den sändarförsedda vargen.
Under onsdagen samlades en stor del av renägarna i koncessionssamebyn för kalvmärkning.
Göran Nilsson och de andra tror inte på att det går att hålla borta vargen genom att skrämma den, eftersom den rör sig i sitt revir som också berör samebyarna i Tärendö, Gällivare och Pirtijärvi.
- Vi vill få bort den så fort som möjligt.
Enligt honom är det inte alldeles enkelt att lyckas med eventuell skyddsjakt heller eftersom det är barmark.
Samebyns medlemmar följer kontinuerligt vargens väg. Under tisdagen höll den till cirka 35 kilometer därifrån.
Stora lovar
- I dag kan den ha hunnit till Tärendö. Den lovar lika fort tillbaka, fortsätter Nilsson, samtidigt som han får rapport om att han hade rätt i spekulationerna om var rovdjuret finns.
Ända sedan i mars har han och övriga i samebyn fruktat för en attack från vargen. Någon ren har också fallit offer för vargen, dessutom händer det att kalvar bara försvinner.
- Den lilla avkastningen är borta. Vi har nog bekymmer med björn, lo och någon ströjärv, förklarar han.
På grund av torkan väljer samebyn att salta i hagen innan hjorden samlas ihop. Den tiden räknar man med att tjäna igen snabbt, då det gör att det dammar mindre från renklövarna.
Sedan måste väv sättas runt hagen så att inte de små kalvarna smiter genom maskorna.
- De håller sig till vajorna. Om de tappar bort dem grymtar de till de hittar rätt mamma, förklarar en av männen.
L agarbete
Redan innan arbetet med att fånga in djuren och få in dem i fållan inser man att det inte är ett jobb för en person - utan snarare ett riktigt lagarbete.
I väntan på ännu fler vävar börjar en del äta kvällsmat. Andra nöjer sig med att skämta, allt för att lätta upp stämningen inför nattens arbete.
Än fler renägare strömmar till. En del av dem har tagit barnbarn med sig för att vara med om märkningen.
Rejät dån
Så är det då dags att försöka få in hjorden i hagen. Ett stort antal ger sig ut för att vifta med armarna och därmed mota djuren åt rätt håll.
Det dånar rejält när hjorden närmar sig - för att i nästa stund försöka vika av igen.
Dånet tilltar igen och några djur närmar sig hagen. Medvetna om vad som väntar så vänder de om igen.
Utbrytningsförsök
Till sist lyckas det och hjorden tar sig in i hagen, där den börjar springa runt. En liten kalv försöker sig på ett utbrytningsförsök, men de viftande människoarm
Så också jag. Vågar mig till och med på att känna på en kalv som märks - pälsen är mjuk som på en hundvalp. Kalven verkar inte ens märka av att någon just skär in sex märken i öronen.
En givande kväll närmar sig slutet. Men för samebyn väntar ytterligare många timmars arbete.
- Det har gått jättebra. Vi var färdiga vid åtta på morgonen, säger Göran Nilsson på torsdagskvällen.
Lika bra känns det inte att vargen åter hittat till Ängeså sameby.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om