Då var hästhandeln livsnödvändig

I åratal har Åke Stridsman hoppat till när han stött på uttrycket "hästskojarfasoner".

– Det är skymfande. Jag är född och uppvuxen med hästhandel och eftersom jag snart är 93 år och har minnet i behåll, så vet jag hur hästhandeln gick till, säger Åke Stridsman.

Åke Stridsman som nu bor i Övertorneå växte upp i skogsbyn Iso Puolamajärvi, vid Korpilombolo, han berättar om hästens betydelse.

– Hästar och andra djur behövdes för att överleva. Hästar användes till att frakta avverkad skog till flottleder och till att hämta ved för att värma upp de primitiva bostäderna med. I jordbruket harvades, plöjdes och skördades det med hjälp av hästarna.

Hästhandel i släkten

Flera från Åke Stridsmans släkt sysslade med hästhandel, bland annat räknades tre av släktingarna som Norrbottens största hästhandlare.

– Sommartid släpptes hästarna ut i skogen för att söka sin föda, när de togs hem kom hästhandlarna i fall någon häst behövde bytas ut mot en yngre. Handeln var livlig, hästarnas tänder undersöktes för att åldern skulle bestämmas och det presenterades bytesförslag och belopp diskuterades. Det var jätteroligt för oss barn att lyssna på alla metoder som användes för att komma överens och det förekom ofta starkvaror vid förhandlingarna.

Hästhandlarna fick utstå långa och krävande resor, till marknadsplatser och byar. Ibland smugglades det över hästar från Finland som olagligt såldes i Tornedalen.

– De färdades ofta i mörker, på upptrampade stigar, i oväder och utan vägbelysning. I risslan fraktades mat till hästarna. Hästhandlarna bodde i regel över hos folk de lärt känna, men ibland färdades de i flera dagar i sträck. De hade ofta tre hästar med sig.

Hästarna skrämdes

Åke Stidsman berättar om olyckan där hans farfars bror förolyckades.

– Hästarna blev skrämda och misstanken är att de blev rädda för en varg, en av hästarna hoppade upp i risslan och farfars broder blev så svårt skadad att han avled. Det väckte djup sorg och saknad. Jag har fullständigt minne fortfarande av den sorgliga händelsen.

Ingen skojare

Åke Stridsman konstaterar att hästar var livsnödvändiga och därmed också hästhandlarna och att hästarna tillförde mycket glädje.

– På söndagar var vi lediga från skolan, då fick vi ta hästen och åka till grannbyn för att leka snöbollskrig och kurragömma. När det blev mörkt fick vi varm välling och halstrad strömming innan vi körde hästen tillbaka hem, det fanns ingenting som var fult hos hästhandlarna. Jag vill att vi slutar med uttrycket hästskojarfasoner för tid och evighet, när jag stöter på ordet tänker jag att det där är ju jag och jag är ingen hästskojare, men jag kommer från en hästhandlarsläkt, säger Åke Stridsman.