Det är tätt mellan "traktorerna" i Övertorneå
Det råder epa-feber i Övertorneå.Ett 30-tal så kallade epatraktorer rullar på vägarna och fler och fler har en på önskelistan.- Jag är jätteglad över min epa, säger Christoffer Korkeaniemi.
Efter en stunds prat blir körsuget stort och Epa-förarna kör några varv längst raggarrundan. Erik Sturk, Jakob Barsk, Emil Hupponen och Axel Björnfot gör sig redo för en tur. FOTO: Linda Danhall
Foto: Linda Danhall
- Mycket bättre att ha på vintern så man slipper frysa. Jag har haft min i ett år och har inte behövs fixa så mycket. Lite detaljer bara, säger Markus Rouso.
En personlig prägel på sin epa har han skapat inte minst genom att sätta cd-skivor vid dörrhandtagen och fönsterveven.
- Det är snyggt och skyddar dessutom tyget.
Markus Rouso toppar listan över vem som har flest doftgranar dinglades i backspegeln.
- Man måste ha doftgranar i en epa. Den bästa är "Relax". Det är häftigt med epa, jag lyssnar på rock när jag kör, säger Simon Anttila.
Kör flera timmar
För Christoffer Korkeaniemi har epatraktorn blivit ett familjeprojekt.
- Pappa hjälper mig att fixa den. Det bästa med min epa är att den går på diesel. Jag kör två till tre timmar per dag. På helgerna blir det mer.
Axel Björnfot planerar att måla om sin epa nästa sommar.
- Jag ska rolla den svart, det blir snyggt. Jag har också fixat lite krockskador, det har jag gjort själv. Det är roligt att köra och det pratas mycket om epa-pojkarna på byn.
Han kör gärna på skogsvägar när han inte kör fram och tillbaka längst raggarrundan eller pratar med andra epa-förare på en parkering.
Den nyaste traktorn i samlingen har Emil Hupponen. Det är hans morbror som byggt den till honom på sin bilfirma.
- Det var schysst, en proffs jobb.
Som epa-ägare behöver man aldrig vara sysslolös. Det finns alltid någonting att skruva i, någonting att förbättra och det finns alltid någon som sitter och kör runt och är villig att stanna, veva ner rutan och prata en stund.
- Det blir mycket prat om eporna, det är skoj, säger Christoffer Korkeaniemi.
Flest epor?
Traditionen med epatraktorer har länge varit stark i Övertorneå. Men de senaste två åren har intresset ökat explosionsartat.
- Vi upplever en epa-boom. Motorintresset är jättestort. Många studerar vid fordonsprogrammet och längtar efter körkort och bil, säger Johan Andersson, fritidsledare på fritidsgården Frippes.
Nu rullar åtminstone 30 A-traktorer på vägarna i kommunen. Tre av ägarna är tjejer.
- Vi borde vara den epa-tätaste kommunen i Norrbotten, säger Johan Andersson.
FAKTA Epatraktorer och A-traktorer
Epatraktorn uppfanns under andra världskriget, då det blev brist på vanliga traktorer. En så kallad epatraktor, är en ombyggd bil. Den har ingen fjädring bak. Växellådan är spärrad på tvåans växel. Hastighetsbegränsningen är 30 km/h.
Epatraktorerna ersattes 1975 av A-traktorerna men epatraktorer som registrerats innan dess är tillåtna i trafik.
A-traktorn ska vara tydligt avsett som dragfordon, vilket gjorde att det krävs dragkrok. Vidare skulle den inte vara avsedd för transport av gods eller "personbefordran" varvid det maximalt fick finnas plats för en passagerare (exklusive förare) och flakets storlek är begränsat.
Kravet på ram togs bort och därför kan A-traktorer även byggas på modernare bilar. Fjädring får finnas, men eftersom kravet på låg utväxling utökades ytterligare är A-traktorn i praktiken nästan omöjlig att köra med i besiktningsdugligt skick.
Kravet på A-traktorn var att den skulle kunna köras med det varvtal, som enligt motorfabrikanten gav det högsta vridmomentet, ändå skulle fordonet inte kunna framföras fortare än 30 km/h. Lösningen blev i de flesta fall att kardanaxeln kapades av och att man placerade ännu en växellåda under bilen, vari man hade lagt i ettans växel. Därutöver kunde man behöva spärra någon av växlarna på den främre växellådan, samt strypa motorns insugskanaler så att den blev omöjlig att varva så mycket att den gick fortare än 30 km/h.
A-traktorn är befriad från årlig kontrollbesiktning, till skillnad från EPA-traktorn som ska besiktigas precis som en personbil.
För att få köra A-traktor måste man vara 16 år och ha klarat ett teoriprov.
Epatraktorerna ersattes 1975 av A-traktorerna men epatraktorer som registrerats innan dess är tillåtna i trafik.
A-traktorn ska vara tydligt avsett som dragfordon, vilket gjorde att det krävs dragkrok. Vidare skulle den inte vara avsedd för transport av gods eller "personbefordran" varvid det maximalt fick finnas plats för en passagerare (exklusive förare) och flakets storlek är begränsat.
Kravet på ram togs bort och därför kan A-traktorer även byggas på modernare bilar. Fjädring får finnas, men eftersom kravet på låg utväxling utökades ytterligare är A-traktorn i praktiken nästan omöjlig att köra med i besiktningsdugligt skick.
Kravet på A-traktorn var att den skulle kunna köras med det varvtal, som enligt motorfabrikanten gav det högsta vridmomentet, ändå skulle fordonet inte kunna framföras fortare än 30 km/h. Lösningen blev i de flesta fall att kardanaxeln kapades av och att man placerade ännu en växellåda under bilen, vari man hade lagt i ettans växel. Därutöver kunde man behöva spärra någon av växlarna på den främre växellådan, samt strypa motorns insugskanaler så att den blev omöjlig att varva så mycket att den gick fortare än 30 km/h.
A-traktorn är befriad från årlig kontrollbesiktning, till skillnad från EPA-traktorn som ska besiktigas precis som en personbil.
För att få köra A-traktor måste man vara 16 år och ha klarat ett teoriprov.
Så jobbar vi med nyheter