Syrien har en 11 000 år lång historia och är känd för att vara ett vackert och fridfullt land. Befolkningen är ung över 60 procent av befolkningen betecknas som ung och endast 5 procent som gamla. Majoriteten har hög utbildning då universitetsutbildning ses som självklart och är gratis.
– Det finns en otrolig kraft i den syriska befolkningen och det var väldigt vackert med mycket kultur inte bara från Syrien utan också armeniskt och turkiskt, säger Ahmed Al Sa'aty som kom till Sverige som flykting från Syrien.
Men nu är Syrien ett helt annat land.
– Förut var Syren ett av de mest fridfulla och fredliga länderna i världen, det var tryggt och vi hade inga stora problem. Nu är det ett av de farligaste länderna i världen. Över 300 000 dödats och tusentals barn lever inte längre på grund av kriget. 208 biljoner dollar är förlorade från ekonomin.
I Övertorneå finns flyktingar som tillhör olika sidor i konflikten i Syrien.
– Vi är vänner och förklarar hur vi tänker, här är det inget problem, kriget är inte här.
Konflikten i Syrien uppstod när delar av folket gav sig ut på gatorna för att be den 40-åriga regimen lämnar över till nytt styre.
– Ingen kunde ana vad det skulle leda till. Syrien följde i spåren efter Tunisien och Egypten där det gick fredligt till. Människor på gatorna kämpade med ord och svaret blev vapen, efter sex månader började revolutionärerna försvara sig. Mer än halva befolkningen har inte längre några hem och det är så mycket som är förstört.
Att vara man i Syrien innebär att ge sig ut i strid.
– Jag kan inte ta ett vapen mot mitt folk.
Familjen gav sig av, lämnade allt känt för att från land till land ta sig till Övertorneå.
– Det var ingen enkel resa, men det gick bra för oss, många dör i båtar på flykt. Det är inte lätt att lämna sitt land, men jag hade valet att skydda min familj och fly eller att stanna kvar och dö.
Nu följer han utvecklingen i Syrien.
– Dagligen hör vi om robotar och attacker som riktats mot vårt område. Det finns inga mänskliga rättigheter där längre. Det går inte att föreställa sig hur det är i Syrien nu.
Nyligen inbjöd Ahmed Al Sa'aty allmänheten till en föreläsning om Syrien. Drygt 50 svenskar deltog samt asylsökanden.
– Jag berättade och visade foton från norra Syrien, berättade vår historia om vår kultur och i slutet visade jag hur det är nu i Syrien, många grät.
Den 19 april kommer han att föreläsa om astrofysik för allmänheten, det är det han arbetat med i Syrien. Redan nu har han berättat om astrofysik i skolan och när solförmörkelsen inträffade var han på plats på skolan för att med hjälp av sitt teleskop projicera solförmörkelsen på en duk för eleverna. Tanken är också att starta en studiegrupp för intresserade.
– Det kan finnas blivande vetenskapsmän här, säger Ahmed Al Sa'aty.
Han beskriver Tornedalingar som vänliga och lite blyga.
– Jag väntar inte att folk ska komma fram till mig utan jag tar kontakt och nu har jag fått många vänner här. Jag tycker också mycket om snön. Övertorneå är mindre än en by i Syrien där vi bor 24 miljoner människor. Här slutar livet klockan sex, i Syrien kunde vi gå ut och träffa vänner på café klockan tolv på kvällen, det är saker vi vänjer oss vid och här kan jag känna lycka igen.
Ahmed Al Sa'aty och hans familj bor på asylboendet på Hotell Tornedalia, de har nyligen fått uppehållstillstånd. Ahmed Al Sa'aty siktar på att komplettera sin utbildning med svensk universitetsutbildning inom astrofysik.
Varje dag tänker han på det Syrien som var och det som är nu, ett Syrien där brott mot mänskliga rättigheter sker, systematiska övergrepp, grovt våld och mord sker. Redan 2011 presenterade Human Rights Watch en 63-sidig rapport om våldets Syrien och än minskar inte våldet.
– Här känner vi oss trygga, vi kan sova och vara glada. Nu kan vi gå vart vi vill och göra vad vi vill.
Tror du att Syrien åter kan bli vad det var?
– Allt går med tid, men vi vet inte hur länge det kan ta. Se på Tyskland efter andra världskriget, nu är det ett helt annat land och starkt. Vi kan göra allt.
Vad känner du om Syrien nu?
– Sorg och jag känner ledsamhet, jag följer nyheterna och hoppas få se någonting som kan ge optimism. Det är inte folkets fel att det är krig. Det fanns många sätt att sätta stopp men viljan fanns inte och inga länder utanför Syrien ingrep i början. Nu ser vi i Jemen att många länder vill ge dem frihet, varför väntade man med Syrien?