Tryggheten som bortblåst

Han är 17 år och kommer från Bagdad i Irak. Hans pappa arbetade som polischef under Saddam Husseins tid som ledare i landet och hans mamma är lärare. När Husseins välde tog slut inleddes en orolig tid i Irak. Det är många grupperingar som försöker påverka samhället, inte sällan med hjälp av våld. Hatet mot människor som arbetat i Husseins tjänst är på många håll stor.
Såg sin bror skjutas
På grund av detta har Durghams familj förföljts. Hans pappa har dödats och hans bror sköts till döds när han färdades i en bil. I bilen, alldeles intill sin bror satt Ayman Durgham.
- Jag såg min bror bli dödad.
Själv har han stora ärr som vittnar om den skottskada han själv fick i sin vänstra axel när någon försökte avrätta honom i fullt dagsljus på öppen gata.
Det är omöjligt att sätta ord på Durghams upplevelser i sitt hemland och de känslor de väckt hos honom.
Men ett är klart.
Tillslut kunde han inte längre stanna kvar i Irak.
- Jag kunde inte åka till skolan, jag kunde bara vara hemma inomhus. De vill döda alla och jagade oss hela tiden. Min mamma sa att jag skulle lämna Irak. Jag kan inte leva där, om jag stannade skulle jag också dö.
Det blev början på en tre veckor lång resa från Badgad, till Turkiet och vidare till Sverige. Tillsammans med ett tiotal andra flyktingar satt han på golvet i en skakande lastbil, gömd bakom några lådor.
- Jag var rädd och förstod ingenting. De sa vänta hela tiden och kom med lite mat och vatten. Jag visste inte om de ljög för mig om vart de förde mig.
Men de talade sanning och förde honom till Migrationsverket i Malmö.
- Där sa det att allt är bra nu, gav mig mat och sa välkommen till Sverige.
Anlände till Övertorneå
Efter två veckor anlände han till Övertorneå.
- Det finns så många problem och krig i Irak. Här i Övertorneå är det bra, livet är bra. Min mamma är glad att jag har det bra. Det är roligt och bra för mig.
Tillsammans med den nu kända personalen och sina vänner kan Ayman Durgham från Irak tidvis slappna av. De förstår att han kan pendla mellan glädje och framtidstro och sorg över de händelser som drabbat hans land, hans familj och honom själv.
- De vet allt så jag behöver inte förklara, det är skönt, jag vill inte berätta om och om igen, säger han.
Minskar på personal
Han lovordar den svenska demokratin där alla kan uttrycka sin åsikt, så annorlunda från Irak. Därför är han också frågande till demokratin i beslutet att avskeda fyra av sex personal på hans boende.
- Personalen känner alla oss pojkar, de tycker om oss och vi tycker om dem. Vi kan lita på dem och de förstår oss utan att vi behöver säga till. Varför har ingen frågat oss vad vi tycker om att byta personal? Det är viktigt.
Han har också reagerat på att inte alla har en god man i Övertorneå.
- Det går inte att ha en i Malmö eller Stockholm, de vet inte hur det är här.
Durgham får nu sin asylansökan prövad. Två gånger har han fått nej.
- Jag kan inte åka tillbaka, klart att jag är orolig för framtiden. Jag vill lära mig svenska, stanna här, utbilda mig och jobba. Det är bra i Övertorneå.

Tryggheten som bortblåst

Tryggheten och idyllen Övertorneå har blivit osäkert.Inte som i Irak, men tillräckligt för att rädslan ska vakna.- Jag är orolig, säger Ayman Durgham, ensamkommande flyktingbarn.