När NSD besökte fåren när de blivit räddade från ön ute i Torneälven var de lättskrämda och skygga. Nu råder ett helt annat läge i fårhagen. Fåren kommer fram för att bli kliade, för att smaka på kameran och för att betrakta besökaren från alla vinklar.
– Så fort vi gick förbi i början för att fixa en vattenkopp eller någonting annat utbröt kaos, fåren var livrädda och sprang i panik. Det var jättejobbigt. Det är skönt nu när alla ligger kvar eller kommer fram och vill bli kliade, säger Matilda Ekersund.
Matilda Ekersund och Martin Savilahti berättar att medveten träning gav resultat.
– Vi började med att gå och sätta oss inne hos fåren, vi bara satt där. Tillslut kom en fram och därefter ytterligare en och så vande de sig och förstod att vi inte är farliga. Vissa är fortfarande lite skygga men inte alls som i början.
Många lamm
För en månad sedan började fåren att lamma och nu finns 77 lamm i fårstallet, samt de 148 får som inte tvingades avlivas vid veterinärens och länsstyrelsens besiktning efter räddningsaktionen från ön.
– I början var vi här ungefär tre timmar per dag. Nu när det kommer lamm är vi här åtta, nio timmar varje dag. Det är mysigt, men det blir lite tid till annat som att vara med vänner.
Duon är tacksamma för Johan Huhtasaaris hjälp, han har också får i byn.
– Vi får jättemycket hjälp av honom. När lammen började komma fick vi tips, att kontrollera att de diar och är pigga och att mamman börjar äta. När både mamman och lammet hade kunnat dö vid en lammnig fixade han det på någon minut och båda överlevde.
Vid den aktuella händelsen hade lammet som ska födas med huvudet och framklövarna samtidigt, kommit med huvudet först och därefter fastnat. Hur Matilda Ekersund och Martin Savilahti än försökte kom lammet inte loss.
– Huh, vad hemskt det var, vilken tur att Johan kom, säger Matilda Ekersund.
Flasklamm och kalkbrist
Allt är inte en dans på rosor som fårskötare.
– Jag skulle absolut vilja ha får, men jag klarar inte att lamm föds upp för att slaktas. Alla har olika personligheter och är supergulliga. Det kostar också mycket, fåren äter för flera tusen i veckan.
På julafton blev det inte mycket av julfirande då några får drabbades av kalkbrist till följd av stora lamm i magarna och veterinär tillkallades med kalkdropp.
– De var slöa och bara låg, när de fick dropp hoppade de upp efter några minuter.
Duon har också fått ett flasklamm sedan mamman stötte bort lammet. Till en början flaskmatades lammet en gång per timme. Nu har lammet fått en adoptivmamma och syskon och har börjat äta lite hö och därmed har flaskmåltiderna glesats ut.
– Vi är så glada att hon klarat sig och nu är hon så otroligt busig.
Busig är bara förnamnet när flasklammet sätter av i fårstallet med otaliga krumsprång.
– Hon är om en liten hund och hon leker gärna med våra hundar.
Skyddar lammen
Matilda Ekersund fascineras över banden mellan tackor och lamm.
– Om mamman har varit ut så låter hon bara lite när hon kommer tillbaka så kommer lammet direkt. Mammorna puffar också lammen mot juvret om de tycker att de ätit för lite, de är otroligt beskyddande och lär dem att äta hö och slicka från saltstenen.
En dag kommer fåren att flytta och duon hoppas att de i framtiden ska få beta för att hålla markerna öppna, istället för att hamna på någons middagsbord.
– Jag önskar att de får bli livdjur, det vore en riktig vinst, säger Matilda Ekersund.