Efter galan var Eva och Per omtumlade, men väldigt glada. Folk kom fram och kramade oss. Äldre män grät. Jag grät också. De sa: 'Fattar ni vad ni har gjort?'", berättar Eva.
– Det kom som en smärre chock, vi visste inte ens att vi var nominerade, säger Eva.
QX Hederspris skiljer sig från övriga priser på galan, där läsarna röstar fram vinnarna. Pristagarna för Hederpriset väljs istället av redaktionen.
– Deras historia är drabbande, och det är viktigt att den berättas för hela svenska folket, säger Anders Öhrman, galageneral och chefredaktör på QX.
När Eva och Per såg att politiker började uttrycka sig negativt om Pride och HBTQ-rättigheter i sin hemkommun tog de ett beslut: de skaffade en Prideflagga och började hissa den utanför sitt hus i Sattajärvi. Förra våren vaknade de en morgon och såg att någon hade smugit sig in på tomten och halat flaggan. Men de vägrade låta sig tystas och hissade upp den igen, samtidigt som de valde att berätta om händelsen i NSD.
Hederspriset kommer att få en hedersplats hemma i huset i Sattajärvi. "Vi är jättestolta", säger Eva Rova.
När deras namn ropades upp under galan möttes de av en stående ovation.
– När vi gick upp på scenen reste sig hela Cirkus och applåderade och skrek. Det var helt otroligt, helt fantastiskt. Jag hittar inte ord, säger Eva.
Från scenen berättade Anders Öhrman om deras historia och visade bilder från Stefans liv. Fotografier på honom och Per, tillsammans med filmklipp från när Eva och Per hissade flaggan i Sattajärvi, visades på en storbildsskärm.
QX-galans general Anders Öhrman berättade om Per Johanssons lillebror Stefan. "Stefan flyttade till Stockholm. Här skaffade han sig ett nytt i liv. Fick jobb, och blev kär. Men han fick också hiv. Och innan han hunnit fylla 30 år avled han i aids 1990. Sorgen lamslog familjen och inte blev det bättre av att folk sa att det var Guds straff och rätt åt honom. Deras mamma höll på att själv stryka med i sorgen.", säger Anders Öhrman.
– Anders Öhrman hade en storbild på scenen och berättade hela historien. Vi såg bilder på Stefan, på Per och på oss när vi hissade flaggan. Det kändes så stort, säger Eva.
Efter prisutdelningen möttes de av gratulationer och hyllningar från både kända och okända gäster.
– Folk kom fram och kramade oss. Äldre män grät. De sa: "Fattar ni vad ni har gjort?". Vi fick ta så många bilder. Det kändes som att vi var superstjärnor, säger Eva.
Att stå på scen inför den stora publiken var en omtumlande upplevelse.
– Vi kände oss som ett kungapar. Sätt dig där. Gå dit. Ät där. Åk dit. Sov där. Det var som kunglighet, säger Eva och skrattar.
Efter galan deltog de i en efterfest innan de återvände till hotellet vid halv ett på natten.
– Det har ju varit fest till klockan tre, och efterfester på olika ställen. Vi höll inte ut riktigt så länge, men det var fantastiskt, säger Eva.
Bland artisterna som uppträdde fanns Arja Saijonmaa och Tommy Nilsson. Christer Lindarw var också på plats.
För Per handlar utmärkelsen inte bara om att uppmärksammas själva, utan om att skapa en förändring.
– Jag hoppas att andra människor också börjar tänka på andra banor. Att man inte håller fast vid sånt som Donald Trump säger – att det bara finns två kön, säger Per.
Eva Rova och Per Johansson hemma i Sattajärvi. På bordet står en bild på Pers bror Stefan, som dog i aids 1990. "Vi gör det här för honom", säger Eva.
Många äldre HBTQ-personer kom fram till dem efter prisutdelningen, rörda till tårar.
– Det fanns 65-, 70-, 75-åringar som berättade att när de växte upp fanns det ingen annan utväg än att flytta till Stockholm eller Göteborg. Det gick inte att bo i småkommuner i Sverige, berättar Per.
Att makarna nu får ta emot ett av de mest prestigefyllda priserna på QX-galan är något de aldrig hade kunnat föreställa sig, men Eva tror att Stefan skulle vara stolt över dem.
– Jag tänker att han ler där i sin himmel. Han skulle vara helt överväldigad om han hade fått vara med om det här.
Eva och Per vid flaggstången utanför sitt hem. Prideflaggan har vajat här i flera år – trots motstånd. '"Vi vägrar låta oss tystas", säger Per.
Eva och Per har aldrig tidigare varit på en gala, men under måndagskvällen stod de i rampljuset.
– Ja, herregud! Innan vi åkte till Stockholm kändes det jättenervöst. Men alla här nere har varit jättefina mot oss. Och vi gör det här för Stefan. Det är över 30 år sedan som han gick bort, men ikväll fick vi lyfta upp honom. Det känns väldigt fint, säger Eva.
På måndagseftermiddagen flyger Eva och Per tillbaka till Norrbotten och huset i Sattajärvi. Och de har inga planer på att sluta flagga med Prideflaggan.
– Absolut, vi kommer fortsätta. På vintern har vi en kraftigare flagga som tål mer. På sommaren har vi en större. Jag brukar säga att en vimpel visar varifrån det blåser, men även Prideflaggan kan visa det, säger Per.