Det finns en hel del att göra innan familjen Niva kan flytta in, men alla hjälper till för att få drömmen att gå i uppfyllelse.
Lasugården ska bli familjen Nivas nya gemensamma hem. Skellefteåbördiga Stina, 37, och hemvändande Simon Niva, 43, träffades i Skellefteå för tio år sedan och flyttade till Göteborg där de levde och verkade i åtta år innan de flyttade till Pajala i maj 2024.
Under tiden som Lasugården byggs om bor familjen i en lägenhet i centrala Pajala, i alla fall i ett år till.
– Jag lovade Stina att det skulle vara så tryggt och säkert här, men så drabbades vi av inbrott här på gården första hösten... Å andra sidan är det inte lika farligt som skjutningarna runt knuten där vi bodde förut.
Handblåsta fönsterglas. Övervåningen är ett ännu oskrivet kapitel.
Paret Niva köpte sitt hus 2021 medan de fortfarande bodde i Göteborg. De förstod redan under budgivningen att de välkomnade ett spännande byggprojekt in i sina liv. Ingen vet när Lasugården byggdes, men väggarna skvallrar om händelser från 1864 genom tidningspappret som en gång tapetserats på väggen.
Lily leder vant vägen.
Arbete pågår. Familjen Niva planerar flytta in i Lasugården år 2026.
Huset fungerade som fritidshus under många, många år innan paret Niva köpte fastigheten. Ekonomibyggnaderna säkras upp och på gården har Stina och Simon fällt rönn och ris.
Stina Niva öppnar dörren för spännande upptäckter i det gamla huset som förmodligen byggts på 1800-talet.
Vedeldat ska det vara, om paret Niva själv får välja. Lasugårdens utebastu var förmodligen en rökbastu från början.
Barnen Lily, 5, och Ture, 1, rör sig hemmavant på byggarbetsplatsen med älvutsikt. Lily lyssnar på instruktioner från pappa.
– Det här är min sorkkarauta, informerar hon och svingar kofoten mot listen som hon och pappa bänder bort tillsammans.
Lily går på förskola med meänkieliprofil, tyvärr finns det få meänkielitalande pedagoger på plats. Lily har trots detta fångat upp en hel del ord och en vistelse i Pajala innebär förstås också att meänkielin förekommer på olika platser i samhället. Tre hela somrar har familjen vistats i huset vid älven innan de flyttade upp under pågående ombyggnation. Och någon ytlig renovering är det inte frågan om.
Ladan har fått externt skelett.
Husgrunden har höjts och timmer bytts ut och någon meter nedanför bjälklagret inne i huset finns grus och rester efter några hundra år av liv.
– Nån har väl sagt att vi lika gärna kan riva hela huset och bygga nytt, men det vill vi inte, säger Stina, 37, som konstaterar att man behöver rätt hantverkare och personer runt sig när ett sådant här byggnadsarbete ska genomföras.
– Vi är nära Simons familj här och det betyder väldigt mycket, vi får mycket hjälp. Tyvärr gick hans pappa bort 2022 och vi saknar honom hela tiden. Han hade verkligen behövts här för att hjälpa oss med bygget och bara för den person han var förstås.
Drömmen blev till slask, i alla fall denna varma februaridag ovanför Polcirkeln.
Stina jobbar som sjuksköterska på ambulansen i Pajala, i Göteborg jobbade hon som anestesisjuksköterska. En stor omställning, konstaterar hon medan hon navigerar sig runt husets timrade skal. Hantverkare hjälper paret att bevara det som bevaras kan av fastigheten med tillhörande byggnader och restaurera det som restaureras bör. Föga förvånande är Simon och Stinas kalendrar är tight uppbokade med barn, bygge och arbete.
Ture får åka snålskjuts mellan plankorna. Än finns en del att göra på bygget som ska hålla i en hel framtid framöver.
Simon driver en svetsverkstad sedan ett år tillbaka. Ett företag som han köpt tillsammans med några kompisar där de nu arbetar på att vidareutveckla firmans välkända produkter som inkluderar bland annat bastuaggregat.
– Jag har nog tänkt flytta tillbaka till Pajala i 25 år ungefär, säger Simon medan han rycker bort några lager historia från listerna i det framtida köket.
Ture jollrar på gott och skrattar med sin syster där de sitter på bastudäcket. Men med en kameraglugg rätt i ansiktet stiger stundens allvar även till smilgroparna.
En hemvändare vänder kanske ibland mot närheten till familj och vänner, men faktum är att nostalgin bor alldeles runt hörnet på sätt som inte är så svåra att räkna ut.
– Alltså 90 procent av mina klasskompisar flyttade ju, det var inget man ens behövde säga utan man var direkt inställd på att flytta söderut under uppväxten, för att studera och hitta jobb, konstaterar Simon.
– Men nu kan man ju plugga på distans och det finns gott om arbetsmöjligheter, tillägger Stina.
En hel del gemensam planering återstår innan allt är på sin plats.
I Göteborg lämnade familjen Stinas systers familj inklusive Lily och Tures kusin. En smärtsam separation som innebär kära återseenden. Redan under mars månad kommer systerfamiljen och hälsar på.
– Men vi har närmare till mamma i Boden, pappa i Skellefteå, så på många sätt flyttade vi närmare stora delar av familjen som även om de inte bor i Pajala finns närmare nu, sammanfattar Stina.
"Kom, det finns ett rum till här borta", säger Lily.
"Alltså Ture säger bara pappa, mamma och Nonno. Det är jag som är Nonno", säger Lily om lillebror medan hon visar NSD runt bygget.
Det här ska bli ett kök.
Byggnadsvård låter samtid möta dåtid i en hållbar konstruktion.
Om väggarna kunde tala.
"Vi hittade en dold dörr när vi började riva", berättar Stina.
Även om dörren varit dold i flera decennier verkar människor ha snubblat över tröskeln i minst lika många år innan dess.
Vem står bakom inskriptionen? Kanske är knivskrivstilen på timret från 1898 och möjligtvis inristat av en av de många hantverkare som genom åren arbetat på huset.
Medan Nivas bevarar kulturarv är upptäckarlusten påtaglig och observationerna många. Huset hade tidigare en så kallad lägenhet i en del, men Lasugårdens nuvarande ägare ska bygga för att leva på hela ytan inklusive övervåningen som är oinredd.
Framkomligheten i huset är begränsad och även om visionen kanske inte är kristallklar är målet om att bo i huset tydligt.
– Och min hylla som vi ska bygga, den ska stå här, berättar Lily. Hon ser fram emot att få välkomna sina fem hundar och andra mjukisdjur till huset och förstås till hennes framtida rum.
Hyllan ska förhoppningsvis kunna byggas av henne själv med lite assistans från hushållets seniorer.
"Jag vill flytta in i sommar", säger Lily, 5. Hon hjälper till när tiden efter förskolan tillåter.