Ute kämpar kvicksilvret för att ta sig upp från morgonens minus 22 grader. Inne står en het kanna med te, och ovanför kökssoffan hänger en stor världskarta.
– De som kommer hit måste ju få veta var de är, säger Kenneth Waara – vilket inte alls är så konstigt som det kanske låter.
Sedan ett år tillbaka består nämligen husets gäster oftare av syrier och eritreaner än av Juhonpieti- och Korpilombolobor. Något som tog fart i oktober i fjol då Kenneth Waara såg fyra eritreanska män gå förbi hans och sambons hem till kyrkan i sandaler och utan strumpor.
– Jag ropade in dem, bjöd på te och gav dem rejäla kläder.
Nu går det sällan många timmar utan att han har kontakt, hjälper – eller själv får hjälp av någon av flyktingarna i Pajala.
– De vill så gärna ge något tillbaka. I förrgår fick jag till exempel hjälp med snöskottningen, vilket passar väldigt bra just nu eftersom jag har ont i höften och diskbråck, säger Kenneth Waara.
Hans egna insatser består av allt ifrån myndighetskontakter och pappersgöra till ideella svenskalektioner, insamling av kläder och att guida människor rätt i det svenska samhället – eller att bara finnas till hands. När flyktinganläggningen öppnade begav han sig genast dit för att bekanta sig med de asylsökande.
– Jag har rest mycket och gillar att träffa folk, så det kändes helt naturligt
”På köpet” har Kenneth Waara lyckats sporra flera vänner och kollegor att engagera sig:
– Ofta finns en rädsla för att inte kunna språket eller veta hur man ska ta kontakt, men det löser sig alltid.
Behållningen är enligt honom ovärderlig: vänskap, en breddad världsbild och ett rikare liv. Integrationen ser han som rena ödesfrågan för länet – och för Pajala.
– Det är enda chansen. Ju fler människor desto mer arbetstillfällen kan skapas. Och några luleåbor lär ju knappast flytta hit.
Redan nu har bygdens kyrkokör fått förstärkning av några muslimska medlemmar, och på hälsocentralen ”inskolas” en syrisk läkare som kom som flykting till Pajala ifjol. Regelbundet ordnas dessutom eritreanska och syriska kulturaftnar och ”Sunday afternoon coffee” – eritreanskt söndagskaffe – på flyktingboendet.
– Tyvärr har nästan bara samma Pajalabor kommit hittills. Men de som kommer går alltid glada därifrån, säger Kenneth Waara och ler stort.