Hotad - med polisen två timmar bort

En man befinner sig utanför Linneas dörr i Pajala, han knackar på och kör sedan fram och tillbaka med bilen. Poliserna som hon talar med i telefonen ber henne släcka lyset och förbereda sig på självförsvar. Det är den närmsta patrullen i tjänst och de kör så fort de kan på halt väglag, från Gällivare, närmare två timmar bort.

Linnea Huhta hotades av en man och tvingades barrikadera sig i två timmar innan polispatrullen hann fram till Pajala.

Linnea Huhta hotades av en man och tvingades barrikadera sig i två timmar innan polispatrullen hann fram till Pajala.

Foto: Monica Olofsson

Pajala2020-08-30 18:00

Statens trygghet över befolkningen kan skilja sig mellan stad och landsbygd. Polisstationen i Pajala är inte bemannad dygnet runt och vid behov av polis är det den närmsta patrullen i tjänst som rycker ut, en patrull som kan befinna sig varsomhelst i Norrbotten.

Att vänta på en polispatrull i två timmar, eller bli placerad på skyddat boende då polisens arbetsytor är så stora att de inte kan garantera skydd vid akuta inkallelser, är något Linnea Huhta har upplevt.

Linnea har levt under hot från en person i hennes tidigare närhet. Hon anmälde allt ofredande som mannen utsatte henne för och han ålades med kontaktförbud, men trakasserierna och hoten fortsatte.

I och med anmälningarna fick hon kontakt med brottsofferjouren som gav henne hjälp med bland annat säkerhetstänk i fall att en krissituation skulle uppstå. En kontakt hon upplevde som väldigt god och nära.

– Men sen är det ju det där med avstånden, säger Linnea.

Under en tid blev Linnea placerad på skyddat boende bland annat på grund av att polisen inte kunde garantera att hinna fram i tid, trots att hon bor ett stenkast bort från polisstationen.

En kväll i början av 2019 knackar någon plötsligt på dörren och kör sedan fram och tillbaka med bil. Linnea hör och ser vem hon misstänker är den person som länge utsatt henne för trakasserier och hot.

Hon ringer 112 som förstår att det är en nödsituation. Ingen polis i Pajala är i tjänst och ärendet kopplas till närmsta patrull, Piteåpoliser som befinner sig i Gällivare. Samtidigt som de kör mot Pajala, en resa på 15 mil, så instruerar de henne att barrikadera dörrar och greppa tag i ett tillhygge.

– Jag tänkte något i stil med ett skohorn och när polisen säger, ”Jag menar köksknivarna Linnea, var har du dem?” så svarade jag att jag inte vill skada någon.

Linnea bestämmer sig för att lägga ut ett facebookinlägg om att det är skarpt läge. Hon lägger ut namnet på gatan hon befinner sig på och frågar om det finns en polis i närheten.

Tillslut får en vän tag i en polis i Pajala som för kvällen inte är i tjänst, men som får order om att rycka ut för att värna.

– Det är inte det man ska förvänta sig av en ensam polis, men alla gjorde vad de kunde med de förutsättningarna de hade. Det kändes avsevärt mycket tryggare när han kom såklart. Rädslan blev inte lika långvarig som den kunnat bli. Men det var bara tur att han gick att få tag på.

Linnea berättar om lättnaden när poliserna tillslut var många och kunde ta hand om allt på ett bra sätt.

Under kvällen hade en bekant följt efter den misstänkte bilen vilket ledde till att polisen kunde gripa mannen i fråga när de kom fram.

Hon beskriver en stor tacksamhet över alla som kände ett ansvar, som bidrog under kvällen och efteråt. 

– Man sätter sin trygghet lite i det här byasystemet. Tillslut normaliserar man att grannarna måste rycka ut och man normaliserar att man som granne rycker ut. Folk går ihop och hjälps åt och det är jag tacksam över, men det ska ju inte behöva vara så.

Linnea har själv jobbat ideellt som rådgivare på kvinnojourer och gått utbildningar om våld mot kvinnor. Hon säger att det är ingenting mot att erfara.

– Det var någon som sa till mig, ”Du som är så framgångsrik och självsäker, det hade jag aldrig trott”. Men vem som helst kan vara den som blir utsatt. Det spelar ingen roll vad man har för bakgrund, det räcker enligt statistiken med att jag är kvinna. Gör dig hörd och våga fråga om du misstänker något. Det är sannolikt fler på sin arbetsplats som blir utsatta än vad man tror.

Det tog närmare ett och ett halvt år innan rättegångsprocessen drog igång och hon minns tiden som oerhört tung.

– Jag skulle vara en ”wonder woman”, jag ville visa hur stark jag var. Sen sitter man där livrädd. Man drar ett djupt andetag som man håller ända till rättegången är över, då blåste jag ut så hårt att jag föll platt. Dagen efter var ta mig fan den värsta i mitt liv.

Hon känner att det saknas berättelser om rättegångsprocessen, däremot finns mycket statistik på dem som ”inte gick vidare”.

– Att lyfta skulden och skammen från dem som anmäler och visa att det går att gå igenom hela processen skulle kunna influera till att fler vågar och orkar hålla ut. Jag höll ut, du kan hålla ut, avslutar Linnea.

Mannen dömdes i maj 2020 för grovt rattfylleri, olaga hot och ofredande. Domen blev villkorlig med 55 timmars samhällstjänst samt att betala ett skadestånd till Linnea på 25 757 kronor. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!