Vi får följa med de underbara eldsjälarna Kenneth Waara och Lars-Gunnar Forsberg till Migrationsverkets asylboende Gruvbo i Pajala. Där i ett väldigt trist, kalt kök/samlingsrum möter vi fyra syrianer.
Amar Khalef, ingenjör från Damaskus, har väntat på besked om asyl i sju månader. Hans familj är kvar i Syrien. Hans längtan efter att få återförenas med frun och barnen är obeskrivligt stor. Dagliga telefonkontakter lättar något. Men Amar tycker att det tar för lång tid innan något besked kommer. Han gläds mycket över den stora omsorg som Kenneth, Lars-Gunnar och andra pajalabor visar honom och de andra asylsökande. Likaså gillar han att få praktisera på en däckfirma. Han tycker bara att det är synd att han inte kan få någon lön för det han gör – vilket har att göra med att han som asylsökande inte har fått sitt personnummer kompletterat med de fyra sista siffrorna som är nyckeln in i det svenska samhällssystemet. Det händer först om och när han får permanent uppehållstillstånd i vårt land.
– Det skulle vara mycket bra om jag kunde få i alla fall lite pengar för mitt arbete att skicka hem till min familj, säger Amar Khalef med vemod i rösten.
Micheal Abudalla, specialistläkare från Homes, har väntat på besked om asyl i sju och en halv månad. Han saknar sin familj som är kvar i Syrien och säger:
– Man mår inte så bra när man inte har något att göra utan bara går och väntar på ett besked under så lång tid.
Han har haft en månads praktik på Pajala vårdcentral. Han pluggar också svenska på egen hand och läser medicinsk litteratur som han har fått låna från vårdcentralen. Han säger:
– Om jag får asyl så vill jag gärna bo i Pajala med min familj och arbeta som allmänläkare här.
Micheal påpekar också det stora värdet av Kenneth Waaras, Lars-Gunnar Forsbergs och de andra volontärernas insatser.
– De har hjälpt oss med allt, säger han.
Mirna Mikhael, psykolog, och Feras Bara, ingenjör i datakommunikation, är ett ungt syrianskt par som har väntat på besked om asyl i fyra månader. Mirna gör praktik med Lars-Gunnar Forsberg som är lärare i samhällsorienterande ämnen i grundskolan i Pajala. Hon tycker att det är väldigt värdefullt för henne och Lars-Gunnar hyllar hennes insats.
– Du anar inte vilken förmån det är att ha henne i skolan. Det är som att ha en reporter från Mellanöstern på lektionerna, säger han.
Mirna Mikhael och Feras Bara är också beredda att stanna i Pajala.
– Men det finns inte så många jobb här, säger Feras.
Micheal Abudalla vill speciellt ta upp en sak när vi besöker asylboendet. Han undrar varför asylsökande i Sverige måste vänta så länge på besked om asyl. Han jämför med syrianska vänner som sökt asyl i Danmark och Tyskland.
– De har fått besked för länge sedan och kunnat återförenas med familjerna i sina nya hemländer. Varför tar det så mycket längre tid i Sverige? Det är ju ändå omkring 99 procent av oss syrianer som får asyl under de förhållanden som råder i Syrien nu.
Jag tänker när vi lämnar Pajala och vänder hemåt: Northland gick i stöpet men i de asylsökande har Pajala en guldgruva. Det är bara att starta "utvinningen".