Som Svenska dagbladet rapporterar togs beslutet om att överklaga Länsstyrelsens beslut att stoppa detaljplanen för gruvan i Kaunisvaara i början av 2011 av Pajalas kommunstyrelse.
Det beslutet, tycker Harry Rantakyrö, var en ren formalia och menar att det verkliga beslutet istället handlade om själva detaljplanen. Ett beslut som togs redan 2010.
– Då var inte jag politiskt aktiv. Men sedan upplöste Länsstyrelsen detaljplanen som Pajala kommun tagit beslut om och det var beslutet kring att överklaga detta som jag var med på 2011 efter jag blivit invald. Det var ett enhälligt beslut så min röst hade inte spelat någon roll oavsett. Och det var inte så att jag stod upp och propagerade för något.
Två andra personer anmälde sig jäviga och avstod från att delta i det beslutet. Tycker du att de hade större anledning än vad du hade att anmäla jäv?
– En av dem var markägare, den andra jobbade med gruvfrågan i egenskap av tjänsteman så nog hade de två ju med gruvan att göra.
– Jag tycker att frågan hade sett annorlunda ut ifall jag redan hade varit anställd av Northland – det var jag inte. Jag var arbetslös och hade sökt ett jobb där. Jobbet jag var aktuell för var ingen hög post heller, utan en helt vanlig tjänstemannapost.
Harry Rantakyrö menar att det måste vara möjligt för fritidspolitiker att arbeta.
– Det är inte förbjudet att ha ett jobb när man är fritidspolitiker, tvärtom måste man ju kunna försörja sig. En fritidspolitiker tjänar kanske 20 000 per år i arvode och det räcker inte att leva på. Jag är säker på att det finns liknande situationer med politiker i Kiruna som jobbar på LKAB och är med i beslut om stadsomvandlingen. Eller politiker i Luleå som jobbar på SSAB.
Efter att Rantakyrö väl anställts på Northland backade han trots allt från sina politiska poster.
– När jag väl fick jobbet på Northland i april 2011 så avsade jag mig uppdraget i tekniska nämnden, eftersom jag visste att det där skulle komma många frågor som hade med gruvan att göra. Även posten som vice kommunalråd. Trots det var det ändå många som sa att jag lika gärna hade kunnat sitta kvar. Men jag kände själv att det inte var lämpligt, och med facit i hand nu så var det rätt beslut.
Rantakyrö känner ett stort stöd från sina partikamrater i frågan.
– Vi har pratat mycket om det här sedan skriverierna började. Jag kan ju svara för mig. Jag var inte med när beslutet om själva detaljsplanen togs, bara när beslutet om överklagan togs. Men frågan jag fått ännu fler gånger i dag är när gruvan kommer igång.
Tror du att den gör det?
– Med en dåres envishet fortsätter jag tro det. Vi får positiva signaler från konkursförvaltaren om att det finns seriösa intressenter. Den som tar över ska veta att gruvarbetarna sitter redo och väntar här. Pajala tror fortfarande på gruvan.