Många års förbud för framtidens fiske

Pentjäsjoki är en av många vattendrag som drabbats hårt av skogsdikning och när öringen minskade
i vattendraget upptäcktes att dess lekbottnar är täckta av slam som kväver rommen och gör att inte ny öring, harr, lax och laxöring kan födas och sedan återvända för att leka i Pentäsjoki.

Nu pågår restaureringen av vattendraget och en omfattande satsning på framtida fiske- och naturturism.

Utflykt vid bäcken
Nu har länsstyrelsen, Gräns-älvskommissionen, skogsstyrelsen och Tornedalens vattenparlament tillsammans med Pellos skifteslags samfällighetsförening gjort en exkursion i ett pilotområde där olika metoder testas.

I Pentäsjoki började allt 2011 med att skifteslaget gjorde en förstudie.

- Vi frågade oss varför vattnet var så brunt och varför öringen minskade. Vi tog vattenprover som visade att vattenkvalitén var bra, men innehöll ovanligt mycket partiklar, sediment, och att lekbottnarna täcktes av slam. Det finns ett stort intresse för att jobba med detta, säger Roland Haapalahti i skifteslaget.

Inledningsvis undersöktes även systerbäcken
Leipiöjoki, men läget i den bäcken ansågs så dåligt att en restaurering inte är möjlig.

- Den släpper otroliga mängder sediment. Den bäcken får naturen ta hand om, det kanske tar 250 år innan naturen har klarat av det.

Roland Haapalahtis tomt ligger en liten bit bort från Pentäsjokis mynning ut i Torneälven. I hans barndom var bottnen fast, numera når slammet nästan upp i knähöjd.

Det betyder att förslamningen även når Torne älv.

Övertorneås miljöinspektör, Per Lundbäck, berättar att det största slammet lägger sig som ett täcke över bottnarna medan de allra finaste kornen transporteras med vattnet ända till Sandskär.

Metoder testas
Länsstyrelsens Emma Palmgren berättar att fyra till fem personer inventerade i stort sett alla vattendrag längs Torne älv förra året.

I sommar har mycket genomförts i Pentäsjoki, bland annat har ett 1,7 kilometer långt dike åtgärdats.

Träd har fällts över diket för att bromsa farten på vattnet och dikeskanterna har klätts med sten.

- Det får förhoppningsvis sedimenten att lägga sig på botten och så hoppas vi att diket växer igen. Nästa år efter vårfloden ser vi om det fungerar, säger Kjell Nilsson.

Alla församlade är eniga om att det bästa är att leda ut överflödsvatten till myrar i stället för till vattendrag och flera diken har nu helt dämts igen.

Parallellt med restaureringen pågår också turismsatsningar.

- Enligt vårt sätt att se är det här en början. Nu skapar vi förutsättningar
i vattendraget och får till en infrastruktur att utgå från, säger Roland Haapalahti.

Många års fiskeförbud
Efter restaureringen väntas det dröja tio år innan öringen är helt etablerad
i bäcken igen.

Roland Haapalahti säger att totalförbud av fiske av öring är att vänta i ett antal år framöver.

- Så att den får etablera sig i lugn och ro igen, säger Roland Haapalahti.