Joakim Larsson: "Det blir en grym känsla"

Fest, glädje och en färgsprakande tillställning.

Nu är det dags för Luleå Pride 2017 – och projektledaren Joakim Larsson har fullt upp dagarna inför.

1) Hur är läget?

– Helt underbart när sommaren tagit plats i Stadsparken.

2) Känslan inför Luleå Pride 2017?

– Känslan... Spänd. Jag har inte tidigare arbetat med projekt av denna rang, jag har nu jobbat med festivalen flera månader och allt jobb ska fokuseras på en enda helg. Det känns pirrigt.

3) Vad återstår att fixa?

– Just nu jobbar jag febrilt med att få i ordning en fungerande scen. Förra året fanns det inget scentak veckorna innan, nu finns det ett som inte håller måttet och det känns nästan värre, men jag har många planer och hoppas plan b blir aktuell. Det är en svår nöt, för vi vill ju inte stå där med tekniken om, märkväl om, det börjar regna. I övrigt så handlar det mest om rent operativt planeringsarbete.

4) Huvudnumret?

– Oj.. Svårt. Jag kan nog inte riktigt nämna ett huvudnummer, utan väljer nog att säga paradens antågande tillbaka till Stadsparken. Känslan när tåget strömmar in, Lill-Babs och Zinat är på scenen och alla är där för att visa sin ställning för mänskliga rättigheter. Det blir en grym känsla!

5) Hur och när uppkom evenemanget i stan?

– Evenemanget uppkom 2012, efter att huvudsakligen två fantastiska kämpar i flera år arbetat för hbtq frågor i kommunen och länet. När jag tittar tillbaka i föreningens och festivalens historia ser jag engagemang och kämpaglöd. Det kan inte ha varit lätt, men det har varit och är än i dag enormt viktigt för många personer, inte minst för mig.

6) Hur länge har du varit med och vilken utveckling har du sett?

– Jag har varit med sedan december i fjol. Kommer närmast från socialförvaltningen i Gällivare och har tyvärr aldrig besökt festivalen själv eller arbetat med liknande frågor tidigare. Utvecklingen jag arbetar med just nu är att se över våra rutiner för att förbättra en redan fantastisk festival, det är svårt, men med alla utvärderingar i ryggsäcken från tidigare år finns en del att jobba på. Det finns en magisk femårsgräns i det mesta, jag har hört att man ska byta jobb, partner, bostad eller göra en större förändring var femte år, och nu är festivalen på sitt sjätte så det kanske var på sin plats med lite förändringar.

7) Är Luleåborna generellt mer mottagliga i dag?

– Personligen kan jag inte svara på det då jag är nyinflyttad här. Men när jag jämför årets festival med tidigare så är det märkbart att vi fått fler partners, vi har slagit oss fram mer och mer för varje år. Att Luleå har gått från en 142:a plats år 2006 till en 8:e plats år 2014 i kommunundersökningen för kartläggning av hbtq-personers situation, är väl ett gott tecken på att Luleåborna blivit mer mottagliga.

8) Det mest glädjande du varit med om?

– När jag insåg att meningen med livet inte enbart är att anpassa sig till normen. Det var stort och jag önskar att alla fick uppleva samma sak.

9) Nämn ett intressant samtal du haft i samband med Luleå Pride?

– Alla samtal med artistbokare. Jag som tidigare enhetschef och socialsekreterare har inte riktigt koll på musikvärlden och till exempel gage. När artistbokaren frågar om jag vill ha något mer urbant är mitt svar ”jag är socionom, punkt” och när frågan om gage kommer upp tar jag till mina löneförhandlingskunskaper. Jag kan lönestatistiken i offentlig sektor bland vård- och omsorgspersonal, men jag har förstått att våra artister kostar lite mer per timme och att begreppet mainstream inte är särskilt exklusivt. Intressanta samtal.

10) Vilken är drömvärlden du vill leva i?

– En fördomslös värld där alla mänskliga rättigheter tillvaratas. En värld utan måsten att placera och särskilja människor.

11) Kommer vi att nå dit?

– Nja. Men vi kan komma en jävligt bra bit om folk bara försöker. Vilket inte alla gör. Jag hatar lättja och blir irriterad på folk som har inställningen ”men så jobbigt, han, hen, hon eller den- hur ska du ha det!?”, ”uff, vad ska pride-festivaler vara lönt för” eller ”kvinnodagen, ska det finnas dagar för allt?”. För det är så förbannat svårt för människor som lever i normen att se sitt eget privilegium och så jobbigt att ta ansvar för att se till dem som inte har samma möjligheter. Konstigt nog är det heterosexuella cis-personer som häver ur sig saker om hbtq-arrangemang och vita kränkta män som frågar varför vi ska ha en kvinnodag.

12) Vad gör du helst en ledig dag?

– Dricker kaffe någonstans på stan eller på något transportmedel och tar intryck av människor och miljöer. Eller kollar på idolen Gunnel i Ullared-programmet och försöker för stunden få en enkel inställning till livet och meningen.

13) Ditt smultronställe i Luleå?

– Jag är så nyinflyttad så jag har nog inte hittat något bra smultronställe än. Har sett en del vackra ställen i skärgården när jag åkt båt som är goda kandidater, även Hertsöträsk som blivit hundens paradis. Men helst tar jag nog en kaffe och sätter mig vid vattnet nedanför Kulturens hus, love it!