Man kan säga att Sverige har rekord i att hålla reda på sina invånare. Den svenska folkbokföringen har mycket gamla anor. Länge var det kyrkan som skötte folkbokföringen och då i kyrkoböckerna. Enligt Skatteverkets hemsida, som sedan 1991 ansvarar för folkbokföringen, kom den första riksomfattande bestämmelsen om kyrkobokföring 1686. Då blev det en skyldighet för prästerna att föra husförhörslängder över hela befolkningen.

1947 infördes så personnumret och myndigheterna klargjorde att syftet var att för samhällets behov föra register över medborgarna. Då bestod det av nio siffror, enligt Statistiska centralbyrån (SCB). Sex siffror för födelsetid (ÅÅMMDD) plus ett tresiffrigt födelsenummer. 1967 tillkom en kontrollsiffra. Den räknas ut med ledning av födelsetiden och födelsenumret. Med hjälp av kontrollsiffran kan man upptäcka om siffrorna i födelsetiden eller födelsenumret angetts fel.

Har man fått sitt personnummer före 1990 går det att utläsa födelselän men därefter är det slumpen som avgör vilket personnummer man får. Förutom nästsista siffran som står för kön. Män får udda siffra, kvinnor en jämn.

Mellan födelsetiden och födelsenumret finns ett bindestreck. Det byts ut mot ett plustecken det år en person fyller 100 år för att tydligöra personens ålder.

I dag är det svårt att tänka sig en tillvaro utan personnumret som används i många av samhällets funktioner.

Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) behåller man i normala fall sitt personnummer livet ut.

Källa: SCB och Skatteverket