Forssberg inledde med att beskriva den uppmärksamhet och den dignitet som finns i fallet.
– En kille står anklagad för ett mord på en mycket nära vän. Han har nekat att han har begått där här brottet. Man får inte vara vårdslös medan man bedömer det här. I en rättegång ska vi inte gissa, vi ska inte spekulera.
Forssberg ställde sedan fallet på sin spets, genom att ta upp de obesvarade frågorna.
– När vi inledde fanns frågorna: när mördades hon? Hur? Och var? Vi börjar med när.
Sedan tog kollegan Carolina Holmberg över. Hon konstaterade att rättsentomologen inte kunnat precisera tiden för döden.
– Han har inte kunnat ge något stöd för att dödstidpunkten var 4-5 maj. Och den som påstår att döden inträffat mellan 4-12 maj har inte förstått hans utredning. Han har utgått från att kroppen har legat på samma plats hela tiden. Ändrar man på de förutsättningarna, måste hela hans bedömning göras om.
Holmberg avfärdade vittnesmålen om skrik. Vittnena är närstående och ju längre tid som gått ju säkrade har de blivit.
– Ingen av de tre har kunnat utesluta att det var en tv som de hörde.
Holmberg sade sedan att Bangsuans försök att ringa 112 var en felringning.
Sedan gick Carolina Holmberg in på den tekniska undersökningen av 22-åringens lägenhet.
– Enligt den finns inget som tyder på att något brott har skett där.
Forssberg konstaterade sedan att det inte var något konstigt med 22-åringens besök i föräldrahemmet på kvällen och att förklaringen att han ställt in air soft-övningen på grund av magbesvär inte var orimlig. Inte heller det faktum att 22-åringen inte försöker ringa Bangsuan är något konstigt, enligt Forssberg.
– Han har ju läst att det inte fungerar. Ville han dölja ett mord borde han tvärtom ha ringt.
Holmberg sade att rättsläkarens utlåtande inte gav något entydigt svar på att Bangsuan utsatts för strypförsök. Hon slog också fast att strypning inte är dödsorsaken utan det stickande våldet.
Sedan menade hon att det i rättsläkarintyget inte sägs mycket om vad som är mordvapnet.
– Han pratar både om fil och stämjärn. Åklagaren talar om bildhuggarverktyg, målsägarbiträdet talar om en kniv. Det enda vi kan konstatera är att kompisen är dålig på att rita. Oavsett detta, har det ingen större betydelse. Det finns inget stöd för att det verktyg som kompisen såg är ett mordvapen.
– Vi vet inte vad det är för mordvapen. Åklagarna vet inte, de sakkunniga vet inte. Vi vet ingenting. Vi vet bara att skadorna har orsakats av ett smalt, knivliknande föremål. Men det finns inget som binder 22-åringen vid detta. Därigenom har man heller inte uteslutit en annan gärningsman.
Forssberg tog vid när försvaret nått till frågan "Var?".
– Vi vet inte var mordplatsen är. Den kan ligga utanför Bodens kommun.
Forssberg utesluter 22-åringens lägenhet.
– Med den kompetens och teknik som dagens tekniker har är det omöjligt att dölja ett brott i lägenhet. Dessutom är det ostädat och stökigt i hans lägenhet, det är inte renstädat. Vad vi vet är var kroppsfynden har gjorts. Det är ett välfrekventerat område bland bodensarna.
Forssberg påminde om vittnesiakttagelser som gjorts i ödehuset den 18 maj.
– Det är inte troligt att kroppen skulle ha legat en längre tid, innan den återfanns. Det är också så att av kroppsdelarnas skick får man anta att de bara har legat en kortare tid. Vi kan dra slutsatsen att kroppsdelarna placerades ut bara någon dag innan de hittades.
Forssberg konstaterade sedan att den 50-årige tränaren haft möjlighet att placera ut dem den 18-19 maj.
– Och vad gör 22-åringen den 17-22 maj? Jo, han finns i stort sett hos sina föräldrar, umgås med sina kompisar. Kan de ha placerat ut kroppsdelarna den aktuella tiden? Utredningen har visat att detta är i princip uteslutet.
Forssberg sågade sedan polisens utredning, där man bland annat slarvat med vilka datum man hade spaning på 22-åringen och 50-åringen.
– Spaningen som bedrivits i detta mål lämnar mycket att önska.
Försvaret tog sedan udden av tejprullen som bevisvärde.
– Det finns inga tekniska fynd som visar på annat än att det är "likartad" tejp. Skulle tejp från en annan rulle ha använts, skulle man få samma resultat, sade Holmberg.
Forssberg tog vid och konstaterade att dna-spåret på Bangsuans vrist var av mycket svagt bevisvärde. Han menade att det kan ha hamnat där före sköljning, och drog sedan slutsatsen att kroppsdelarna måste ha tvättats inomhus eftersom vattendragen var isbelagda vid den här tiden.
Sedan tog sig försvaret an blodspåren i bagageutrymmet, det starkaste beviset.
– Man måste skilja på spekulationer, teorier och vad vi faktiskt vet. Det vi vet är att man har funnit blodbesudlingar i bagaget. Först sa teknikern att det kan inte har varit en liten mängd, eftersom det fanns i listernas spår. Men när försvaret frågade om blodet kunde ha strukits ut, så sa han "Ja, så kan det vara".
Flera av 22-åringens kompisar har använt sig av bagageutrymmet utan att se blodspåren, det ger en hänvisning till att det är små mängder.
Det kan inte heller uteslutas att blodspåren på plastpåsen planterats där, enligt Holmberg.
– Innebär då fynden att man har mördat en person? Eller kan blodet ha kommit dit på annat sätt? Vi vet att bagaget har använts, att Vatchareeya har åkt med 22-åringen och använt bagaget.
Inte heller polishundens markering av likdoft i bagaget är avgörande, enligt försvaret.
– Vi vet att likhundar har markerat fel i andra utredningar också, säger Forssberg.
Eftersom en kropp har styckats och man med dagens avancerade teknik till trots lyckats säkra så få spår tyder det på att 22-åringen är oskyldig, menade försvaret.
– Vem hade kunnat utföra det? Det är en välplanerande, kallhamrad person. Raka motsatsen till 22-åringen, sade Forssberg.
Allt tal om hundens död är bara illvilliga rykten, menade Forssberg. Och att hans klient lämnat olika versioner är inte heller så konstigt, tyckte advokaten.
– Jag räknar till 1711 sidor förhör med 22-åringen. Då är det inte konstigt att svaren skiljer sig åt gällande detaljer. Han har också fått frågor där han har getts möjlighet att spekulera.
Försvaret underkände sedan vittnet som berättade att hon nästan blivit strypt av 22-åringen.
– Trovärdigheten är mycket låg, sade Holmberg.
Försvaret gick sedan in på 50-åringen, berättade om de raderade sms:en, att frun är hans alibi och den bristfälliga tekniska undersökningen.
– Vi menar att han kan inte uteslutas som alternativ gärningsman. När det gäller frågorna när, var och hur saknas fortfarande mycket i utredningen. Vi menar att åklagarna inte får stöd i bevisningen. Vi anser att åklagaren har byggt en kedja med svaga länkar. Det finns inte rimligt tvivel att fälla 22-åringen. Därför ska åtalas ogillas och 22-åringen ska omedelbart försättas på fri fot, sade Forssberg.
Nu överlägger tingsrätten.