Det var åklagarna som kallat honom och förhöret genomfördes av Anna Bergström.
– Jag bor mitt under honom. Jag hörde några skrik uppifrån. Det måste ha varit tv:n, sa flickvännen. Jag tittade upp mot 22-åringens lägenhet, såg en mansperson som stängde sovrumsfönstret. Jag skulle tippa på mellan 21-22, berättade mannen, som uppskattade att han stod på altanen 15-20 minuter.
– Det var gälla skrik, korta skrik. Det blev inget mer än så. Vi tänkte att det inte var något bråk, snarare från tv. Men från början lät det för högt och gällt för att komma från tv:n, tyckte jag.
– Kvinna eller man?
– Mer som en kvinna, eftersom det var så gällt. Det var som två ljudstötar, om man säger.
Försvarsadvokat Carolina Holmberg tog över vittnet. I ett tidigare förhör i samband med att polisen knackade dörr angav han att han inte hade något att berätta.
– Du har beskrivit det som att det inte var människoskrik, utan från tv:n. Detta i förhör den 24 maj. Du nämnde inget om kvinnoskrik då. Så det var ljud från tv:n? sade Holmberg.
– Jaaa.
Grannen hade inte sagt något i förhöret om en man som stängde fönstret och kunde inte heller slå fast att det var 22-åringen.
– Jag tog för givet att det var 22-åringen men jag såg inte att det var han.
– Hur kommer det sig att du har så olika uppgifter nu, jämfört med i förhör den 24 maj?
– Jag var inte koncentrerad på frågorna då, vi hoppade fram och tillbaka. Sen har jag och särbon pratat om det, naturligtvis.
Grannens särbo var nästa att vittna, och hennes berättelse var i stort sett ordagrant som hans, plus att hon berättade om en blodpöl hon sett i huset.
Ytterligare en granne, som bor snett nedanför 22-åringen, vittnade. Han förhördes av Ulrika Schönbeck, berättade att han sett 22-åringen komma med en systembolagskasse och att han sett 22-åringen i bilen med en mörk person.
Även han hörde två skrik, strax före klockan tio.
– Det har satt sig i min hjärna, jag kommer aldrig att glömma dem. Det var så fruktansvärt, två rop rätt ut.
Inte heller den här grannen berättade om skriken i det första förhöret. Det visade sig också vittnets sambos son är mannen som vittnade strax före. Grannen berättade även han om en stor blodpöl, 30-50 centimeter stor, i huset.
När Holmberg tog över förhöret undrade hon varför han inte berättat om skriken vid det första tillfället.
– Jag bar det inom mig, tänkte att jag bara måste berätta. Det sitter på min näthinna.
Holmberg konstaterade vidare att grannen inte var säker på om det var kvinnoskrik.
– Nog är jag säker på det.
Holmberg citerade då ur förhöret, där uppgifterna var vaga. I ett senare förhör uttryckte sig grannen som att "skriken var gälla, möjligen kvinnoskrik".
– Du blir mer och mer säker ju längre tiden går? undrade Holmberg.
– Ja, så kan man säga.
– Har ni pratat mycket om det här, du och grannen och hans särbo?
– Njaee...det blir inte så mycket snack.