Ännu är det för tidigt att känna doften av de små bären, men blomningen är över och åkerbärens kart börjar bli lite röda.
Stor-Tomasgrönnan ligger efter Piteälven vid Böle. Det är högvatten, skogen på ön mitt emot ser ut att stå ute i älven och det är strömt.
Det var Peder Johanssons morfar som byggde stugan där nu han, och sambon Hanna Wallin, har sitt sommartillhåll. Morfar hette Helmer Johansson och var snickare. Stugan var hans projekt och han har gjort allt, det stora badrummet, köksinredningen och så trägardinerna i snickarboden.
– Det är inga standardmått här inte, säger Peder.
I snickarboden visar Hanna och Peder på ett annan av Helmer Johansson tilltag, förutom de speciella gardinerna.
– I golvet och i taket har han gjort kompasstjärnor i intarsia, säger Peder och tillägger att den som finns i golvet har blivit lite nött.
Vägen ut till den yttersta udden på Stor-Tomasgrönnan är bitvis dålig efter allt regnande. Den dåliga sommaren har gjort att Hanna och Peder inte sjösatt den stora båten och bryggan ligger fortfarande på land. Dvärgpudeln Sally och hennes valp, Vilja, kommer och möter oss när vi stannar bilen. Vilja gör krumsprång av upphetsning och tar fart tillbaka till stugan.
Livet i stugan är lugnt. Det blir att åka lite båt och att fiska abborre och gädda, säger Peder och Hanna. Varma dagar går båten till en liten badö en bit bort som bara går att nå med båt.
– Om det är bra väder så sover vi här några nätter i stöten. Vi har tonårsbarn hemma som kan vilja vara ifred. Då är det bra att kunna vara här, borta med ändå nära hem, säger Hanna.
Skogen omkring är gammelskog med många höga pampiga granar. En gigantisk gran står också framför stugan.
– Det var mammas ögonsten och jag fick lova dyrt och heligt att den alltid skulle vara kvar. Vi har dock stamkvistat den lite. Annars hade vi inte sett älven, säger Peder.
Några bra bärmarker är det inte nära, däremot plockar Peder och Hanna svamp.
– Det brukar bli lite Karl Johan och Björksopp.
Mitt emot Hanna och Peders stuga på Stor-Tomasgrönnan ligger en annan ö. Mellan den ön och fastlandet gick flottningsleden till Lappgärdan, eller Böle-Bom, där flottningstationen låg ännu in i 1980-talet.
På våren när löven är små ser paret vattenblänk också åt andra hållet när de sitter i köket. Det vattnet är grundare och inte alls lika strömt som älven.
– Där hade vi flottar när jag var barn. Då knuffade man sig fram med en stör, nu undrar jag om det ens är tillräckligt djupt för att ha en flotta där, säger Peder.
Peder Johansson och Hanna Wallin har lite projekt som de ska göra i stugan, även om de lämnat det mesta precis som det var tidigare.
– Det får vara som det är. Jag har några projekt i huvudet, men det har inte kommit längre. Bland annat ska vi byta bro. Man vi har renoverat hemma och då har det varit skönt att kunna åka hit. När man är här vill man inte göra så mycket, säger Peder.
– På kvällen nu när det börjat bli mörkt är det mysigt att kunna sitta ute vid elden. Då slår iden och hugger efter eldflagor, säger Hanna.
0920-26 30 29