Åsa Lindgren har svårt att hålla tillbaka tårarna under den långa intervjun.
Ett svagt sorl från gästerna är det som möter oss i dörröppningen till vägkrogen Pitstop i Öjebyn. Klockan är elva på förmiddagen och det är den första lunchsittningen denna fredag.
På menyn finns bland annat biffstek med stekt lök, potatisgratäng eller pommes frites.
Restaurangen fylls snabbt med "knegare", klädda i varselställ, när vi sätter oss – tidningens utsände, Pasha Barzengiy och Åsa Lindgren.
Orsaken till intervjun finns att hitta fem dygn tidigare, en kolsvart natt efter väg 374 mellan Pålberget och Böle.
Klockan är två på natten. En häst är på rymmen, och ett tidningsbud på uppdrag.
Det är ett möte och några korta ögonblick som förändrar mycket för många.
Kollisionen blir våldsam och en människas liv släcks.
Pierre Grönlunds liv.
Pierre var 53 år och sörjs närmast av hans sambo, två söner, systern och mamman.
Intervjun hinner knappt börja och Åsa Lindgrens ögon är redan fyllda med tårar.
– Jag trodde inte det var sant, säger hon.
– Jag visar inte så mycket, men här inne är det sorg, säger Pasha Barzengiy.
Beskedet i måndags har skakat om paret.
– Han fattas oss. Pierre har lämnat ett stort tomrum som ingen kan ersätta, säger hon och sambon fyller på.
– Det känns inte alls bra. Det är hemskt, och en annorlunda fredag.
Pasha berättar att han var i kontakt med Pierre Grönlund så sent som i söndags. Då var ärendet köttsoppa.
– Jag ringde honom vid sextiden och berättade att vi skulle servera köttsoppa på måndag och sa till honom att vi fixar allt om du kommer ut, "ja, ja, visst. Vi ordnar det". Det var hans mat, säger Pasha.
Det blir sista gången han får en pratstund med honom, konstaterar han. Då har de varit som bröder sedan 2011 när Pierre anställs som kock på Pitstop.
– Han var min bästa vän, med all respekt för de andra vännerna. Han var bäst, helt enkelt, säger Pasha och fortsätter:
– Han hade sån otur. Mitt i natten, en häst smiter. Det är ödet – och det gör ont.
Pierre Grönlund var omtyckt av många.
Åsa återkommer gång på gång till Pierre Grönlunds personlighet. Att han alltid satte alla andra före sig själv.
Det var så han var som människa.
I dag finns bara minnen kvar. Det är skoterturer och utlandsresor. Det är humor och skratt.
– Om man ringde honom, alla dygnets timmar, så ställde han upp. Det finns inte många som honom. Jag har aldrig träffat en så snäll människa, säger Åsa.
Hon tittar upp och konstaterar:
– Man förväntade sig alltid att han skulle dyka upp som räddaren i nöden. Det känns som en del av vårat liv är borta. Man tar saker för självklart. Och vem har tänkt att vi skulle tappa honom. Det är så många som är förtvivlade, och chockade.
Nej, ingenting är sig likt längre, konstaterar hon.
– Tänk om vi hade uppmärksammat honom för hur duktig han var, medan han levde. Så att han fått veta det, säger Åsa med ögon fyllda av tårar.
Pasha Barzengiy och Åsa Lindgren utanför stället där deras vänskap med profilen Pierre Grönlund växte.
Sorgen ligger som ett lock över restaurangen den här fredagen.
Pasha Barzengiy lärde känna Pierre Grönlund för många år sedan i restaurangbranschen. 2011 anställde han honom.
Dagen efter olyckan fanns minnesljus och lyktor på platsen.
Åsa Lindgen minns Pierre Grönlund med värme.
Rikard Lindgren, taxichaufför och stamkund på Pitstop, sörjer precis som många andra.
– Om det inte var fullt med kunder hade han alltid tid att sätta sig en stund och prata. Han hade hjärtat på rätt ställe, men gud var inte med honom den där natten.
Leif Bergström var ytterst ansvarig chef för Pierre som vd på Pressgrannar & Tryck i Norr.
– Det är så ofattbart tråkigt. När jag fick beskedet så förstod jag inte riktigt vad som hade hänt. Jag har aldrig varit med om något liknande. Mina tankar går till hans anhöriga, säger Leif Bergström.