Hilding Holmqvist, 80, tar emot i Stadshotellet i Piteå. Han sitter ensam vid ett stort runt bord i restaurangen med datorn påslagen och mobilen invid sig på bordet. På en stol ligger portföljen öppen.
Brickan framför honom vittnar om att han ätit frukost och druckit kaffe.
Efter vår träff ska han ha månadsmöte med hotellcheferna. Då kommer också sonen Jörgen Holmqvist, som är allt mer engagerad i hotellen de senaste åren. Hilding Holmqvist hotell består, för tillfället, av: Bodensia i Boden, Arctic hotell och Clarion Sense i Luleå, Piteå stadshotell och Rest´n fly, Stockholm, Arlanda.
Som mest hade Hilding Holmqvist tio hotell men för 20 år sedan sålde han bort allt. Han var då 60 år och berättar att han och sambon Ulla Sjölund bestämt sig för att motionera och må gott.
– Då avvecklade jag allt, det enda jag hade var ett riktigt fett bankkonto. Nu ska vi leva loppan tänkte jag, vi ska må skönt. Vi var helt säkra på att vi skulle springa milspåret i Umeå och bli smala, snygga och hälsosamma.
Men hur kommer det sig då att pensionären vid 60 nu, tjugo år senare, igen äger fem hotell och är fullt yrkesverksam?
Vi kommer till det lite senare.
Hilding Holmqvist är från Backträsk, Alter. Där växte han upp med två yngre syskon, mamma Selma och pappa Albin. Pappan var skogsarbetare, fackföreningsordförarande och socialdemokrat, även om Hilding anar att han nog röstade med vänstern.
– Pappa var lite av en motor i byn. När elströmmen kom till Backträsk gällde det att få så många som möjligt dra in ström för att hålla priset nere. Jag följde med pappa när han argumenterade med gubbarna för att de skulle gå med. Samma var när telefonen kom.
Många kanske tror att Hilding Holmqvist är Piteåbo, inte minst när man hör honom tala, finns Piteå med. Men han har bott i Umeå sedan 1968 då jobbade han för Electrolux i olika chefspositioner.
Genom goda kontakter med chefen fick han tillstånd att blir återförsäljare för Electrolux i Umeå som egenföretagare. Då växte planerna för Hilding Holmqvists första hotell fram.
I trakterna vid hans firma låg en nybyggd Shellmack som aldrig tagits i bruk. Den marken fick han köpa och så byggde han motellet Björnen med 42 rum.
– Umeås kommunalråd Margot Wikström (S), kom till mig och tyckte att det var bra att jag gjort något för infarten till Umeå. Det är ett minne i livet som är stort.
Att han kom att köpa Nordkalottcenter i Luleå var mer av en slump. Han var tävlingscyklist på den här tiden.
– 1982 vann jag ett linjelopp på 12 mil på tävlingscykel och blev norrländsk mästare. Prisutdelning var i den åttkantiga timringen i Nordkalottcenter, som på den tiden inte var ett hotell. Jag fascinerades av byggnaden.
Hilding tog då kontakt med kommunalrådet Sven Köhler (S) och sade att han ville köpa Nordkalottcenter och bygga hotell. Efter diskussioner för förslaget i god jord och hotellet blev av.
Goda kontakter med kommunalråd runt om i Norrbotten har varit en viktig faktor för entreprenören Holmqvist. Även om han med tiden förstås byggt ett rykte om sig att få saker att hända.
Men när hans bror föreslog att han skulle bygga ett hotell på Södra berget i Sundsvall så var han inte lika känd. Diskussionen med den dåvarande politiska ledningen gick bra och hotellet stod klart 1985.
Hotell Lappland i Lycksele ännu ett av hans hotellprojekt. Under den här perioden bodde han i Lycksele i 11 år.
Hilding Holmqvist expanderade snabbt och tog ekonomiska risker.
– Det som räddade koncernen var hotell Lappland. I Sundsvall var vi ytterst nära att gå i konkurs. Föreningsbankens ledning satt i Östersund och de sade stopp, inga mer lån.
Räddningen var att kontakta Västerbottens föreningsbank
– Ordförande var en bonde från Tavelsjö som var känd för att vara väldigt försiktig. Men de gick in och stöttade oss. Hade de inte gjort det hade det farit alltihop.
Ur ekonomisk synpunkt kom vändpunkten 1990 när Hilding Holmqvist sålde Hotell Nordkalotten och hotell Södra berget.
– Då blev jag likvid och hade hur mycket pengar som helst. Efter det har det aldrig funnits någon ekonomisk risk.
Hilding Holmqvist anställer bara kvinnliga chefer säger han.
– Om kvinnor säger att de är duktiga på exempelvis data så är de duktiga på det, för gubbarna är det inte alltid så. Det är en trygghet för mig. Vi rekryterar mycket ur våra egna led. Vi driver ett familjeföretag och den stora skillnaden mellan oss och de stora kedjorna är att vi driver lite mer med känslor, ibland lite för mycket.
När NSD träffar Hilding ser han fram emot att träffa barnbarnet Simon, fyra år. Simon bor i Stockholm och när han kommer upp tar Hilding paus från jobbet. Men mobilen stängs inte av.
– Nej, nej, nej är du galen. Men jag ägnar mig inte åt den.
Att umgås med barnbarnen har varit hans och sambon Ullas stora intresse utanför jobbet.
– I 23 år har vi inte gjort annat än att jobba och tagit hand om barnbarnen. Vi har velat ta hand om dem så mycket vi har fått. När Simon kommer har vi rolig och lever rövare. Hans hem är kristet, och Simon säger att han tackar Jesus för Hilding. Då kan du förstå hur det träffar i hjärtat.
För Hilding är jobbet och hobbyn, han säger att han är priviligerad. Han jobbar heltid och mer därtill fortfarande.
– Det är hälsan som avgör hur länge jag kommer att göra det. Jag gör regelbundna kontroller hos läkare och allt har sett bra ut.
Finns det någon samhällsfråga som du tycker är särskilt viktig?
– Det är stöd till kvinnor som av en eller annan orsak blir ensamma med sina barn. De kämpar med jobb och vardagsliv och att barnen ska få samma som alla andra barn. Men de vill ju också kunna unna sig själv att ha det bra och kunna roa sig. Det är ett kämparfolk som jag beundrar.
Det är inte lätt att hänga med i alla Hilding Holmqvist affärer. Många är de hotell han ägt – och sålt, i NSD:s arkiv finns 14 stycken. De är motell Björken, Umeå, Södra berget, Sundsvall, Nordkalotthotellet, Luleå, Clarion Sense, Luleå, Piteå Havsbad, Piteå stadshotell, Rest and fly, Stockholm, Bodensia, Boden, Hotell Storforsen, Älvsbyn, Arctic hotell, Luleå, Stadshotellet i Skellefteå, Malmia hotell, Skellefteå, och Hotell Lapona, Arvidsjaur.
För tjugo år sedan hade alltså Hilding och hans sambo Ulla bestämt att leva det goda livet, alla hotellen var sålda. Nu äger han alltså fem hotell och under de senaste fem åren har han både hunnit med att köpa fler och sälja fler.
Vad hände?
– Det började med att Piteå kommun hörde av sig, säger Hilding.
Piteå ville att han skulle ta över driften av Piteå havsbad. Det var inte intressant, men sedan köpte han ändå stället.
– Det ena ger det andra. Efter Piteå havsbad var det Storforsen, som jag köpte efter att ha sagt nej många gånger. Sedan rullade det bara på.
Han säger att han läste i NSD om att Bodensia skulle säljas.
– Jag åkte till Boden och köpte en engångskamera på Konsum där. Så gick jag runt och det såg ju bra ut.
Så ringde han Olle Lindström, (M); kommunalråd och så blev det affär.
Han säger att han och sambon Ulla verkligen hade tänkt sig det lugna livet. Men så blev det ju inte.
– Så ringer killen från Arctic hotell när jag var på sjukbesök. Jag gick ut och prutade några miljoner och så blev det affär där också.
Kommer du att köpa fler hotell nu då?
– Nä, ska jag göra något så ska jag sälja. Men det har jag ju sagt tidigare också.
Hilding säger att sambon Ulla är med på hans beslut.
– Det är klart. Ulla är stöttepelaren, det är hon som arbetar, jag som pratar.