Britt Johansson uppe på den av Vattenfall anlagda infiltrationsbädden som inte längre fungerar för de sju hushåll som är anslutna.
Britt Johansson är besviken och frustrerad precis som de sex andra fastighetsägarna i byn Randijaur, nordost om Jokkmokk efter Lilla Luleåälven. De sitter med en utdömd avloppsanläggning med hot om vite på hundratusentals kronor, en anläggning som saknar tillstånd och inga rättigheter för marköverlåtelse finns.
Anläggningen är byggd av dåvarande Domänverket (i dag Statens fastighetsverk) i samband med uppförande av arbetarbostäder i slutet av 1950-talet – fastigheter som sedan sålts.
– Allt ligger ju så långt tillbaka i tiden men Vattenfall har gjort insatser, byggt ledning och det pumphus som står här i dag. Det som är svårast att fatta är att det avtal som skrevs med en fastighetsägare kan gälla för oss andra. Det hävdar Vattenfall och det verkar som om vi inte har något val, konstaterar Britt Johansson, som har alldeles rätt i att Vattenfall har lagt ner arbete i anläggningen.
Dokument visar att i samband med bygget av Randi kraftstation på 70-talet gjordes en utredning eftersom regleringen skulle påverka sjön Randijaure och även befintligt avlopp. 1974 lades det ner 400 meter avloppsledning och en pumpstation, som pumpade ut spillvattnet i sjön, byggdes.
Men anläggningen är för liten, och nu är det alltså upp till de boende att lösa problemet.
– Tiden rinner ut för oss nu. Vi har juni månad på oss. Men vi kan inte på något sätt köpa att vi är ansvariga när en avliden fastighetsägare tydligen tecknat ett avtal med Vattenfall som ingen annan vet någonting om. Vi anser att Vattenfall fortfarande har ansvar för anläggningen i och med att sjön fortfarande är reglerad och att de ska ta sitt ansvar och åtgärda alla brister och se till att alla nödvändiga tillstånd ordnas. De slår ifrån sig och hänvisar till ett avtal som är tecknat med en person som aldrig ägt marken där anläggningen byggts, den äger Fastighetsverket, helt absurt, Britt Johansson.
Vilka alternativ har ni?
– Snart inga. Vi har kollat med jurister men det ser ganska mörkt ut. Vi får väl lösa det själva. Men det känns förjävligt småsint av Vattenfall alltihop.
Anneli Jönsson, Vattenrättsansvarig hos Vattenfall Vattenkraft AB, har svarat fastighetsägarna i Randijaur på deras krav på ansvar, via mejl, i slutet av maj. Hon hänvisar här till det tidigare avtalet där den dåvarande fastighetsägaren ska ha fått ansvar för anläggningen samt ett engångsbelopp för framtida underhåll. En ersättning på 25 000 kronor betalades också ut i mars 1992.
Vattenfall menar att avtalet fritar dem från framtida underhållsansvar.
De hänvisar även till att kommunen besiktat anläggningen 1990 och att den bedömdes vara utförd i enlighet med inlämnade handlingar, så att handlingarna då bör ha funnits.
– Det finns inga handlingar. Det finns inga tillstånd och det finns ingen markupplåtelse. Samhällsbyggarnämnden på kommunen har inte kunnat hitta något sådan. Det är dessutom märkligt eftersom anläggningen ligger på mark som fortfarande ägs av Fastighetsverket, inte av någon av oss. Vattenfall hänvisar till Mark- och miljödomstolen som kan avgöra om det är en skada som eventuellt kan ge oss bygdemedelsersättning, men det tar för lång tid, säger Britt Johansson uppgivet.