Norrbottens Media tog pulsen på Råneåborna efter misstänkta våldtäktsförsöket i måndag.
Många Råneåbor är rädda medan andra tycker att det var mycket otäckt. Men det finns även personer som säger att Råneå är en mycket trygg plats att bo på.
Eva Johansson, 38, bor bara några hundra meter från platsen där överfallet mot en kvinna i 30-årsåldern inträffade vid 14-tiden i måndags. Eva Johansson sprang där samma dag men hon märkte ingenting av händelsen.
– Det var på kvällen. Det var i alla fall inga poliser på platsen. Så här i efterhand känns det otäckt, berättar hon för Norrbottens Media.
Hon berättar att hon ibland kan känna sig rädd när hon springer i skogen.
– Visst, men jag är mest rädd för att träffa på något djur. Jag har aldrig tänkt tanken att man kan bli överfallen, våldtagen.
Nu har Eva Johansson gått med i den av Caisa Gunnarstedt nystartade motionsgruppen.
– En sådan här händelsen skapar ju otrygghet. Känns bättre att springa i grupp, säger hon.
Paret Monika och Curt Lövgren bor i Luleå men vistas en hel del i Råneåtrakten på somrarna.
– Det här är ju jättetråkigt det som har hänt men det är inte så underligt, hela samhället är ju sexfixerat, titta bara på tv och Internet, säger Monika Lövgren.
Maken håller med.
– Det är fruktansvärt, men vad ska man göra, säger han.
David Rasmusson är ute och går med dottern Lilian, 1,5 år. Även han har reagerat på måndagens överfall.
– Tragiskt, men så här är samhällsklimatet i dag, säger David Rasmusson.
Lars Gustavsson, präst i Rånet församligt. Han hade inte hört talas om våldtäktsförsöket.
– Oj, det visste jag inte. Oerhört tragiskt, säger han och fortsätter:
– Det är tragiskt framför allt för den drabbade kvinnan.
Norrbottens Media hittade även personer som anser att Råneå är en bra plats att bo på. Under tisdagen statade Råneåkändisen Caisa Gunnarstedt en lokal motionsgrupp riktad till kvinnor i Råneå.
– Jag hade egentligen den här idén redan för ett år sedan men när det här hände tänkte jag – nu gör jag det, säger Caisa Gunnarstedt.
Hon säger att träna, tävla och kort är hennes melodi.
– Det kanske inte är alla som vill springa med mig men den här gruppen skapar många olika indelningar. Man kan springa, lunka eller gå, det spelar ingen till men man kan göra det tillsammans. Det skapar trygghet. Vi vill inte vara rädda i skogen.
Första dagar hade ett 30-tal anmält sig, på onsdagen var det 67.