Det iranska läkarparet Hadi Ghaffari, 36, och Zahra Mali, 34, bor sedan januari månad i Råneå.
För ett par veckor sedan skrev NSD om det iranska läkarparet Hadi Ghaffari, 36, Zahra Mali, 34, som trivs så bra i Råneå. Då beskrev hon med värme tillvaron i Sverige där hon inte längre blir påtvingad en massa religiösa regler som hon, som kvinna, tvingas att underkasta sig i sitt hemland. Hon sa då:
– Jag känner mig fri som en fågel här.
Efter den intervjun har ett krig utvecklats mellan deras hemland Iran och Israel. Ett krig som USA nu också deltagit aktivt i.
De hade planerat att återvända till Iran på sin semester men så blev det inte.
– Vi skulle överraska min mamma och pappa som jag saknar mycket och som jag inte har sett på ett år. Det är två år sedan Hadi träffade dem, berättar hon.
Föräldrarna som bor i norra delen av landet var ändå i huvudstaden när kriget inleddes.
– Jag väckte min man när jag såg vad som hände och berättade att Iran har attackerats av Israel. Jag ringde mina syskon som bor i Teheran och också mina föräldrar som då var där för att hälsa på. Allt var bra med alla men självklart var vi oroliga, berättar hon.
Efter det har Israelisk militär och underrättelsetjänst slagit till mot bland annat nyckelpersoner inom revolutionsgardet. De israeliska insatserna har också varit riktade mot experter med spetskunskap att framställa kärnvapen.
Vad tänker du om det här kriget?
– Vi iranier tänker inte att något annat land ska förstöra vår infrastruktur. Men vi har en fiende som styr vårt land. Folkets största fiende är den muslimska regimen som har styrt landet i 46 år nu.
Det iranska läkarparet Hadi Ghaffari, 36, och Zahra Mali, 34, bor sedan januari månad i Råneå.
Är landet delat?
– Det finns några människor som är med regimen, det gör det. Som drar nytta av förmåner som sådant ger. Men de flesta människor tycker inte om regimen och de flesta hoppas nog nu på att regimen äntligen ska falla. Vi vill ha ett fritt land.
Vad hoppas du nu ska hända?
– Iran var ett fritt land före 1979 men det var inte demokratiskt. Men det var ändå mycket bättre än i dag. Det är inte bra att säga men det är ändå så att vi, de flesta iranier, vi är väldigt glada att några av de här högsta militärerna är borta. För de har bara använt landets resurser till deras ideologi. De tänker inte på Irans bästa. De tänker bara på deras egen makt, på deras ideologi och på islam. De vill bara styra allt åt det hållet och vi bryr oss inte. De allra, allra flesta vill inte ha det så. Verkligen inte.
– De spenderar våra pengar till Hamas, Yemen, Assad i Syrien och Hizbollah. Folk lever i stället i fattigdom i Iran. Det är regimen som är anledningen till det här kriget. Ja, vi har attackerats. Men varför har vi attackerats. Jag tror tyvärr att det här är det enda sättet för att regimen ska falla. Tyvärr. För ingen vill ha krig i Iran. Men vi vill heller inte leva i fattigdom under regimen, med allt vad det innebär.
Hur mår din familj i dag?
– De mår ändå bra. Men jag är orolig inför vad som ska hända. De har lämnat centrala Teheran och bosatt sig hos släktingar och närstående som bor på andra platser. Jag försöker ändå att ha kontakt med dem några gånger per dag. Men de senaste dagarna har det inte gått eftersom Internet inte har fungerat där.