Det råder ingen tvekan om att Arbetsförmedlingen behöver förändras och reformeras. 

2018 gjorde myndigheten själv en undersökning om hur den uppfattas hos allmänheten, arbetslösa och arbetsgivare. Resultatet var inte upplyftande.

Nästan varannan tillfrågad uppfattar Arbetsförmedlingen som ”ineffektiv”, ”långsam” och ”stelbent”. Andra starka omdömen var "omodern", "fantasilös" och "inkompetent". Bara var fjärde arbetssökande anser att de haft stor nytta av Arbetsförmedlingen när de sökt jobb.

En statlig utredning 2018 konstaterade dessutom att effekterna av en del arbetsmarknadssatsningar varit svaga och matchningen har försämrats samt att myndigheten brister i rättssäkerhet och regelefterlevnad.

Därför är det inte ett dugg konstigt att punkt 18 i Januariavtalet mellan S, C, L och MP handlar om att reformera Arbetsförmedlingen. Allt är verkligen inte bra i myndigheten.

Lösningen på problemen är inte dock privatiseringspolitik eller kommunalisering. 

Även i framtiden behövs någon form av statlig arbetsmarknadspolitik för de grupper som av ett eller annat skäl har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Det behövs stöd, hjälp och olika former av insatser för äldre långtidsarbetslösa, funktionshindrade, ungdomar utan gymnasieexamen, nyanlända och andra som har svårt att få fotfäste i arbetslivet.

Dessutom behöver en sådan politik finnas på plats i hela landet. Digitaliseringen fixar inte allt. Många – i synnerhet utsatta grupper på arbetsmarknaden – behöver den personliga servicen och en människa som ger dem hjälp på vägen.

Det är ett minimikrav att det borde finnas åtminstone ett statligt servicekontor även i de allra minsta kommunerna i vårt avlånga land. Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket – verksamheter som har betydelse för många människors vardagsliv – ska finnas på plats och vara lätta att nå i hela Sverige.

Den senaste tiden har kritiken varit hård mot förändringarna inom Arbetsförmedlingen. Det finns emellertid fortfarande tid för arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) och samarbetspartierna att ta intryck och göra något vettigt av reformen.

Enligt Januariavtalet ska omgörningen inte vara fullt genomförd förrän någon gång under 2021. När det väl sker borde såväl socialdemokrater som centerpartister ha intresse av att kunna ge klara besked om både den lokala närvaron och insatserna för de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden.