Den byggnad som nu renoveras har stått på Gültzauudden sedan 1921.
Att bevara eller inte bevara? Det var frågan. Det hus som för exakt 100 år sedan uppfördes på Gültzauudden i Luleå har länge debatterats av politiker i staden huruvida det ska räddas eller jämnas med marken.
– Första utredningen jag gjorde på det här huset var för 25 år sedan. Tjänstemännen har länge haft åsikten att en renovering bör ske, men politikerna har tvekat med att avsätta pengar till det, berättar byggledare Roger Lundgren.
Men vi tar det från början. Hur kommer det sig att det står ett så säreget hus helt ensamt ute på udden? Jo, till firandet av Luleås 300-årsjubileum år 1921 beslutades att uppföras en kopia av det gamla rådhuset i staden, det som hade uppförts 1693 men rivits 1861. Inte bara det huset skulle komma att byggas på platsen. Stadens politiker beslutade nämligen att, inspirerade av Skansen, bygga upp ett friluftsmuseum där fler delar av länets unika byggnader uppfördes.
Sagt och gjort. Man flyttade dit en tornedalsgård, en pitegård, ett soldattorp, en fiskarstuga och tre olika samiska läger. I dag finns bara rådhuset kvar, det användes till friluftsmuseum fram till 1938. Vissa av de andra byggnaderna flyttades till det nya friluftsmuseumet på Hägnan som byggdes upp i Gammelstad, andra byggnader revs. Och det var som sagt väldigt nära att även rådhuset skulle rivas.
2016 års besiktning visade att husets stomme var i förhållandevis gott skick, men att framför allt tak, fasad och fönster var tvunget åtgärdas. Var det värt att rädda, eller inte? Beslutet lät vänta fram till den 27 augusti 2020. Då klubbades det igenom att en renovering till en kostnad av sex miljoner kronor skulle utföras.
– Det blev lite av en medelväg. Vi renoverar utsidan men gör ingenting inuti. Det är oklart vilken sorts verksamhet som ska vara i huset framöver. Men, nu renoverar vi skalet så att huset kan stå ytterligare 100 år, då har de ju tid på sig att fundera på vilken sorts verksamhet huset ska innehålla, småskrattar Roger Lundgren.
Intill honom finns två snickare, Fredrick Karlsson och Robin Östlund. De är anställda av en firma i Norrköping som far land och rike runt för renovering av gamla kyrktak och andra äldre byggnader. De har varit på plats på udden sedan början av juni i år och beräknas vara klara i slutet av september.
– Det rullar på riktigt bra, vi ligger lite före vår tidsplan till och med, säger Fredrick Karlsson och tar med oss upp genom byggställningarna.
Det ståtliga huset är tre våningar högt och pryds av ett mycket speciellt välvt tak. Det är nu bytt till nytt kärnvirke från Ryssland vilket kapats till i en finsk fabrik.
– Det finns inga stora träd kvar i Sverige, det finns det däremot i Ryssland, säger Roger Lundgren och går ett par steg bort längs husets långsida, tätt intill en fönsterkupa.
Där finns ett snöre han börjar dra i, och plötsligt hörs rådhusklockan ringa. En vacker klang som inte ljudit på många år nu. Vi vandrar lite längre ner på ställningen. Där har hängrännorna hunnit målas med ett varv tjära och det luktar gamla, hederliga båtar och byggnader. Åtminstone för den nostalgiske.
– Nej alltså. Jag tycker inte det luktar så särskilt gott. Längre, säger Fredrick Karlsson som mer kopplar doften till hårt jobb än undertecknad som kom direkt från tangentbordet till tjärdoften.
Än är inte taket tjärat, det är bland det sista de kommer göra. Just nu är fasaden prio ett, sedan ska fönstren på plats igen.
– Tänk att de gamla fönstren gick att använda. Allihopa! Det är i allmänhet fantastiskt att se hur väl det här huset klarat sig från fukt och andra saker. Ett helt sekel har gått utan nämnvärt underhåll. Det är stort, säger en nöjd byggledare Lundgren.