– Jag promenerade från centrum ut till stadsplaneringskontoret på Midgårdsvägen. Det var en Golgatavandring av Guds nåde, säger han.

Inte genom eld och vatten, men väl genom lera och gyttjiga gångtunnlar. När han beskriver sitt intryck av Luleå finns faktiskt inte särdeles mycket gott att säga.

– Luleå har egentligen enastående förutsättningar på denna halvö, bättre än i många andra städer. Men stadsplaneringen är inte alls anpassad efter läget.

Artikelbild

| Golgatavandring. Tog promenad i Luleå genom gyttja och nedlagda gåntunnlar. "Det var som en golgatavandring", säger Mark Isitt.

Som exempel tar han den långa, breda och öppna Storgatan som gör att det blåser nåt så vansinnigt.

– Jag upplevde det som att Kiruna hade ett behagligare klimat jämfört med Luleå. Där kringelikrokar sig gatorna och skapar läiga platser.

Arrangemanget i Södra hamn med kranen är väl i och för sig trevligt, men den fejkade sandstranden och framförallt pingisborden ger han inte mycket för.

– Nu var jag i och för sig i Luleå när det fortfarande fanns snö kvar. Men med Luleås blåst föreställer jag mig att det är ungefär en timme om året som det går att spela pingis där.

Artikelbild

| Shopping. Vacker byggnad, anpassad efter klimatet. Men husen som kom efter stålverkskraschen lämnar en tråkig historia efter sig som går att avläsa i arkitekturen.

Likaså får gatuplaneringen kritik, som att Södrahamnleden när den passerat Malmudden öppnar sig och bli dubbelfilig. Stadsmiljön vore trevligare om man i stället för att bredda trafiklederna gav plats för exempelvis bostadshus.

Men grundkritiken – det som verkligen skapar intrycket av fula Luleå – är trots allt arkitekturen som kommit till efter Stålverk 80-krisen. Då byggnader i hudfärgad Plannjaplåt smälldes upp.

Artikelbild

| Blåsigt. Lär knappast gå att spela pingis i Södra hamn mer än någon enstaka, vindstilla dag.

– Ibland fick de turkosa fönsterkarmar. Som att måla ögonskugga på en gris, säger Mark Isitt.

Stilen bedömer han närmast som sovjetisk.

– Däremot tycker jag att en hel del av bebyggelsen från 50-talet är jätteflott.

Han tar Bergnäsbron, Shopping och gamla posthuset som exempel. Som att konjunkturen lätt går att avläsa i arkitekturen. Där de svåra tiderna avspeglar sig med sin fulhet och enkelspårighet.

– Det märks att luften gick ur ballongen på 1980-talet, säger Mark Isitt.

Vad Luleå får för betyg jämfört med andra städer vill han inte avslöja. Men av hans tonfall att döma, och inte minst den ocensurerade kritiken som förmedlas här, lär det knappast blir tal om någon topplacering. Svaret kommer senare i radioprogrammet ”Stadsinspektionen” som börjar sändas nu i augusti där åtta svenska städer får besök.

– Arkitektur omringar oss, vi har det tätt inpå oss mest hela tiden. Och just därför har vi ofta svårt att se dess kvaliteter och svagheter, säger Mark Isitt.

– Om den här radioserien kan göra lyssnaren mer observant på sin omgivning har vi gjort en gärning.

Förutom Luleå och Kiruna får städerna Falun, Helsingborg, Jönköping, Uddevalla, Örebro och Visby besök av reportageteamet.