I byarna finns i framtiden en risk för stenkast vid sprängning, då gruvan kommer för nära om man utökar. Grannarna Katarina Sundelin och Anna-Karin Nordvall betonar att byborna inte är emot någon gruvdrift men att Boliden och kommunen inte hanterar flytten bra.
– Vi blev kallade till ett möte i april 2016 med Boliden. Sista minutrarna av mötet sa de "Förresten, ni kan inte bo kvar". Vi gick alla hem i chock, säger Anna-Karin Nordvall.
Hon menar att beskedet hade kunnat komma brevledes några månader tidigare så byborna hade haft tid att förebereda sig.
– De borde kanske ha förberett tomter och markplättar och visat hur det kan komma att se ut. En del grannar som sålt sitt hus till Boliden är nöjda, men 90 procent av alla flyttar från kommunen, det är en illavarslande trend, säger hon.
Katarina Sundelin säger att hon har en livsstil hon inte är beredd att ge upp, ett slags "tätortsnära byalivsstil" som passar henne perfekt.
– Vi har våra marker, närheten till jakt och fiske och kan ta skotern direkt från gården, det är svårt att ersätta, säger hon.
Katarina Sundelin lät vid ett tillfälle ett värderingsinstitut värdera hennes fastighet. Hon säger att Boliden försäkrade henne att de bara ville veta hur stora byggnaderna var för att ha som grund för att bygga en ersättningsfastighet.
– Jag frågade flera gånger och fick alltid samma svar. Sedan visar det sig att summan som de kom fram till är det enda som gäller vid ekonomisk ersättning och att det inte är förhandlingsbart. Dessutom är lador, förråd och stall inte värt något.
Katarina Sundelin menar att Boliden vill bestämma alla villkor och ändrar dessa när det passar den.
– Då säger jag till Boliden, varsågod och bygg ladugård och hus och visa att det inte kostar något, säger Anna-Karin Nordvall.
Anna-Karin Nordvall driver ridskola, uppfödning av islandshästar och hyr ut stallplatser. Just nu räcker orken inte till att arrangera ridläger.
– Som det ser ut nu måste vi flytta från orten. Vi måste få en skälig ersättning så vi kan köpa en fastighet som är godkänd för 35 hästar, vi kan inte bara avliva hästarna för att flytta till en villa på Andra sidan, säger hon.
Hon säger att Boliden bett henne mäta yttermåttet - byggytan. Något som Katarina Sundelin också gjorde men hon fick beskedet att de ville ha innermåtten, inte några yttermått.
– Jag har fortfarande inte fått svar på orsaken varför de ska ha olika mått av olika människor, säger Katarina Sundelin.
Hon är femte generationen som bor i huset i Sakajärvi med beteshagar utanför fönstret. Sådant kan aldrig mätas i pengar, minnen av forna generationer i vars fotspår hon trampar.
– Det fattar jag att man inte kan ersätta, men jag tycker att det minsta man kan kräva är att de kompenserar de förlusterna på något sätt. De måste kunna erbjuda oss en skälig ersättning så vi kan bo någonstans vi kommer trivas, säger hon.
Grannarna säger att de känner sig maktlösa. De anser att kommunen borde hjälpa dem som de hjälper människor som måste flytta från Malmberget.
– Kommunen har möte med de som bor i östra Malmberget och frågar vad de kan göra för att hjälpa. Men för oss kan de inget göra, säger Katarina Sundelin.
– Det här, allt det här med flytten och Boliden, är sådan energitjuv och påverkar livet redan nu. Jag ska jobba på att inte bli bitter, men jag är arg hela tiden och det är inte kul för jag är inte en arg person, säger hon.
– Barnen mår absolut inte bra. De vill inte flytta. Men jag säger att det är som det är, säger Anna-Karin Nordvall.