GÄSTKRÖNIKA Det finns självklart ingen anledning för mig att försvara de kommunala arbetsgivare som år efter år struntar i att ta ansvar för de anställdas hälsa.

Fackförbundet Kommunal förtjänar allt stöd de kan få för att förbättra situationen för sina medlemmar!

Men när Svenskt Näringsliv (SN) i olika sammanhang påstår att skillnaderna i sjuktal, mellan offentlig och privat sektor, beror på att de privata arbetsgivarna är så mycket bättre på chefskap och arbetsmiljö finns det anledning se upp. Det gäller i synnerhet när SN använder sektorsskillnader i sjuktal som motiv till ökade privatiseringar.

Granskas sjukfrånvarostatistiken lite närmare ser vi att det finns stora skillnader mellan olika åldersgrupper.

De över 50 år har mer än tre gånger så högt sjuktal som de under 30 år. Samtidigt vet vi att det framför allt är i kommunerna och landstingen som de äldre arbetar.

Enligt SCBs arbetsmarknadssiffror från förra året är drygt var fjärde (26,1 procent) av alla anställda i kommuner och landsting över 55 år. Motsvarande siffra för hela den privata sektorn ligger på 19,7 procent.

Mer än dubbelt så hög andel av de privatanställda är under 25 år (15,2 procent) jämfört med de kommunal- och landstingsanställda (6,8 %procent).

Mönstret förstärks när vi studerar SCB-siffror för välfärdssektorn från 2014. Av de landstingsanställda undersköterskorna är exempelvis 58 procent över 45 år.

Motsvarande siffra för privatanställda undersköterskor är 35 procent. De äldre är också tydligt överrepresenterade i kommunal hemtjänst och daglig verksamhet osv.

Självklart påverkar detta andelen sjukskrivna i de olika sektorerna. Att, så som SN gör, systematiskt bortse från åldersfaktorn när man analyserar sektorsskillnader i sjukfrånvaro är inte seriöst.

Ska vi komma åt orsakerna till sjukfrånvaron måste analysen fördjupas och fler förklaringsfaktorer beaktas.

Fackförbundet Kommunal har i en rapport från förra året visat att de privatanställda inom äldreomsorgen har lägre löner och har en högre andel otrygga jobb. Marknadstänkandet har ätit sig allt för djupt in i välfärdssektorn. Det gäller även den offentliga sektorn, där ofta små företagsliknande resultatenheter konkurrerar om knappa resurser.

Allt för slimmade arbetsorganisationer, där de anställda ständigt får utökat ansvar men minskat inflytande över sin arbetssituation, föder stress och ohälsa.

Detta faktum kan inte rundas med hjälp av hårdvinklat siffertrixande.