Det skrattas och skojas inne i den lilla bagarstugan. På bordet står mjukkakor, smör och ost och sju förväntansfulla tjejer funderar över dagen. De har landat i byn Siknäs för ett tre långt ridläger och den här natten ska de sova över där tillsammans.
- Hemlängtan? Det kommer nog att vara så mycket kuddkrig att man inte hinner tänka på hemlängtan, säger 10-åriga Stina Andersson-Junkka.
Hon och kompisen Matilda Sormunen bor båda i Kiruna och när de fick höra om hästskolan i Siknäs blev de eld och lågor.
- De här hästarna är så fina men de är tjocka. Man får sitta så här, säger Stina Andersson-Junkka och ställer sig brett ut med benen.
Och hästarna de pratar om är de nordsvenska kallblod som finns hemma hos Anneli Hellman på Nygården i Siknäs. I den lilla kustbyn bor cirka 160 människor och i samma by finns också ett 30-tal hästar och merparten av dessa är just nordsvenskar.
I dag tar hon emot elever och den här sommaren är fyra läger inbokat. Valet att bygga verksamheten runt den svenska gamla arbetshästen - och inte svensk varmblodig ridhäst - gör henne unik. För henne var det ändå ett naturligt val eftersom hon är uppvuxen med rasen och, som hon säger, vet vad den går för.
- Den här rasen var ju den vanligaste arbetshästen och till det är den utmärkt. Men den har samtidigt så många andra kvaliteter som gör att användningsområdet blir så mycket bredare, säger hon och tillägger:
- Bredare och roligare.
Det var därför också ett medvetet val att använda namnet hästskola och inte ridskola eftersom hon vill dela med sig av mer än själva ridningen till sina elever.
- De flesta som kommer hit har också som mål att klara av att ha egen häst och att vara hästägare handlar om så mycket mer än att bra rida, säger hon.
När de sju tjejer som nu gästade Siknäs och Nygården kom in i stallet till de lurviga, stora och fina hästarna stod det LYCKA i pannan.
Man kunde stilla undra vad det är som gör att så många blir så glada över att komma in i ett stall.
- Det är lukten. Det luktar ju så gott, säger Matilda Sormunen.
- Men i det andra stallet luktade det ännu bättre. Där luktade det cirkus. En blandning av hästar och sockervadd, säger Stina Andersson-Junkka.
Men det luktar inte bara blomma om våra fyrbenta vänner.
- Hörrni. Den här prutta när jag stod där bakom, säger en av tjejerna och skrattar innan hon tillägger:
- Men min syrras luktar värre.
Halvtimmen senare satt alla parkerade på hästryggarna och färden genom ett sommarvackert Siknäs gick längs vältrampade grusvägar, vidare in på små skogsstigar för att sedan hitta ut på öppna ängar. Vägen kantades av färgglada sommarblommor och livet för sju hästtjejer var så bra som livet bara kan vara en varm vacker dag i juli.