Efter att ha läst igenom pressreleasen till den här skivan är det första jag slås av hur spretigt det i teorin ser ut med sex vitt skilda elektroniska independentakter på en och samma skiva. Det visar sig även stämma i praktiken.
För rör det sig inte om en greatest hits, som inkörsport till exempelvis The Cure - eller någon annan form av klassiska guldkorn - är samlingsskivor något av det mest hopplösa format som finns. Compilation #1 av musikkollektivet NELES är inget undantag.
Det är så enormt stor nivåskillnad på alla akter. Somliga verkar göra det som hobby, medan andra verkar ha sådan exakt koll och så stor bredd som man möjligen kan. Då tänker jag närmast på Monolog X (Johan Ericsson Degerlund) som utöver detta också har utbildat sig till kompositör i Birmingham. Även om den typen av meriter inte är det centrala inom det abstrakta fenomen vi kallar musik, så kan jag ju inte låta bli att imponeras av sådant, så klart.
Att det mesta här egentligen är bra låtar från bra artister/projekt, och att NELES som enda elektroniska samlingspunkt med rötter norrifrån, är bra grejer i sig råder det så klart ingen tvekan om. Det bör uppmärksammas så väl i NSD som i Berlin. Men det blir tyvärr svårt att hinna landa i någon särskild sinnesstämning, när man bara bjuds på två spår från varje akt. Är det förresten en slump att FOIL (Vanessa Martinez, Kajsa Lindgren) som enda kvinnliga akt på skivan bara har med ett spår?
Hur som helst, i en perfekt värld hade jag i stället fått en box innehållande sex stycken fullängdsvinylskivor.
Bäst: Monolog X.
Sämst: Förlåt så hemskt mycket att jag tjatar, men inramningen.