I praktiken innebär det att olika kriterier kan känneteckna en nyckelbiotop i olika delar av landet (se faktaruta).

– Vi tycker inte att det fungerar tillräckligt bra. Man hamnar i komplicerade gränsdragningssituationer som i slutändan kan få konsekvenser för både markägaren och miljön. Det kan handla om miljontals kronor och höga naturvärden, säger Herman Sundqvist, norrbottningen som sedan ett drygt år tillbaka är generaldirektör för skogsstyrelsen.

Kritiken från markägarhåll i inlandet har under en längre tid varit att orimligt stora arealer i deras kommuner skyddas mot avverkning.

Artikelbild

| Vill förändra. Herman Sundqvist, generaldirektör för skogsstyrelsen.

– Skogarna i inlandet är hanterade och påverkade på ett helt annat sätt än exempelvis de vid kusten. Vid kusten är det lättare att göra bedömningen när merparten av skogen är så pass påverkad och brukad som den är, säger Sundqvist.

En samverkansgrupp med representanter bland annat från skogsbolag, markägare och miljörörelse ska försöka hitta en lösning.

– Man bör försöka väga in landskapsperspektivet. Hur mycket mark är undantaget sedan tidigare? Vad vill man göra? Man kanske kan hantera avverkningen på olika sätt. Det finns områden som kan tåla en försiktig avverkning utan att miljövärdena påverkas, säger Herman Sundqvist.

Utredningen välkomnas av Christian Rimpi, förvaltare vid Jokkmokks allmänning.

Artikelbild

| Positiv till utredning. Christian Rimpi, förvaltare vid Jokkmokks allmänning.

– Det här handlar inte om att man ska öppna upp för att skövla naturvärden utan om att hitta en vettig bedömningsnivå och en modell som är tillämpbar även i fjällkommunerna. Om 100 procent av skogsbeståndet klassas som skyddsvärt, vad är då det unika?

Han representerar allmänningsskogarna i Norr- och Västerbotten i samverkansgruppen.

– Som relativt liten markägare känns det bra att få vara delaktig i processen.

Christian Rimpi bedömer att risken för att markägare utnyttjar den nuvarande situationen är mycket liten.

– Jag är övertygad om att markägarna fortsätter att bruka sina skogar som tidigare. Det vill säga att man avverkar i produktionsskogar och fortsätter spara områden med höga naturvärden.

Rimpi säger att det även finns en oro bland markägarna för den pågående utredningen.

– Det här kopplar tillbaka mot Änokdomen, där markägaren till sist fick ersättning eftersom området klassades som nyckelbiotop. Vad innebär det för ersättningarna om man släpper på nyckelbiotopsbegreppet?