KRÖNIKA Den som är satt i skuld är inte fri. Den som är satt i snabblåneskuld är mest ofri av alla.

Djupt skuldsatta personer kan fortsätta att ta snabblån eller konsumtionslån, även om de redan har många andra lån och betalningsanmärkningar.

Fenomenet är inte nytt, men att vad som närmast får kallas Vilda Västern pågår på konsumentkreditmarknaden uppmärksammades i ett inslag i P1 Morgon nyligen. Trots att långivare är skyldiga att göra en ordentlig kreditbedömning när någon vill låna pengar slarvas det.

En av dem som fått betala priset för kreditgivarnas bristande kontroller är tvåbarnspappan Hiwa, vars spelmissbruk möjliggjordes av snabblånen.

“Det har funnits veckor då jag varje dag har tagit ett, två, tre lån” säger han i radioinslaget. Hiwas skulder växte till miljonbelopp.

Snabblån är lån om mindre summor där säljknepet är att pengarna bara är några klick bort. Konsumtionslån är lån där någon säkerhet inte krävs och där låntagaren får använda pengarna till precis vad hon vill.

Att uppläggen är lockande är inte konstigt, särskilt för den som i desperation försöker täcka gamla skulder med nya lån. Detta utnyttjas av kreditgivare eftersom snabblånesystemets brutala logik leder till att de mest åtråvärda låntagarna är de som saknar återbetalningsförmåga.

Det finns ett kontrollsystem som ska förhindra att denna typ av kortsiktiga lån ges till den som inte kan betala.

Finansinspektionen är tillsynsmyndighet för snabblåneföretagen och har möjlighet att dra tillbaka tillståndet för ett företag som inte sköter sig. Sedan denna tillsyn infördes för ett par år sedan har dock inga tillstånd dragits tillbaka.

Även Konsumentverket har möjlighet att straffa kreditgivare som inte lever upp till reglerna om kreditprövning. Företagen kan få en varning eller en sanktionsavgift, i särskilt allvarliga fall kan företagen få lägga ner sin verksamhet. Men varningarna som har utdelats har varit få.

Konsumentverket efterlyser att den som har fått en kredit den inte borde ha fått anmäler detta till Konsumentverket. Självklart är det bra om den som lånat fast den inte borde ha kunnat uppmärksammar det. Men ansvaret för problemen på området får inte läggas i offrets knä.

Det verkar finnas vissa brister i effektiviteten av regelverket som ska skydda konsumenter mot att hamna i snabblåneträsket.

Den svaga länken måste identifieras. Den som är i en situation där snabblånet ses som den enda lösningen ska få hjälp. Snabblåneföretagen ska inte kunna syssla med beräknande slarv av sina kontroller.