Stockholm, maj, 1945. I den välbeställda våningen syns tunga, bastanta trämöbler, svulstiga, guldmättade spegelramar och mustiga oljemålningar i dova färger. I restaurangen en trappa ned glittrar maffiga kristallkronor från taket och på borden fladdrar levande ljus från ståtliga kandelabrar. Kontrasten till arbetarbostadens enkelhet, där den spartanska träsoffan vid matbordet tjänstgör som extrasäng, är påtaglig. Med SVT:s storsatsning, "Vår tid är nu", har en bit av efterkrigstidens Sverige flyttat in i våra tv-apparater.

Klasskillnaderna var mycket mer uttalade på den här tiden. Arbetarbostäderna var framför allt funktionella. Det fanns aldrig tillräckligt med plats så det gällde att utnyttja det utrymme som fanns. Samma yta kanske fick omorganiseras flera gånger om dagen för arbete, måltider och sömn. I sådana fall var heminredning inte prioriterat, säger scenograf Michael Higgins.

En tidsresa

Artikelbild

| Scenograf Michael Higgins och chefsrekvisitör Monika Wahlin har jobbat med att ta fram miljöerna i "Vår tid är nu". Här syns de i Djurgårdskällarens kök under en paus i inspelningarna.

Tillsammans med chefsrekvisitör Monika Wahlin och resten av teamet är han ansvarig för att trolla fram en trovärdig illusion av tidigare årtionden.

Vi bestämde oss snabbt för att begränsa färgskalan till jordiga toner, både vad gäller inredning och kostym, och det återspeglar till största delen hur det såg ut i verkligheten, säger Michael Higgins.

Familjekrönikan, som har lockat miljonpublik, skildrar en period när dagens bleka toner och avskalade uttryck fortfarande lyste med sin frånvaro.

Ljust och fräscht kan vara underbart, men det har blivit så vanligt nu att det har tappat lite av sin charm. Om man tittar på bostäder på till exempel Hemnet så ser man samma typ av homogena inredning om och om igen. Jag föredrar att kliva in i hem som har en personlighet, säger Michael Higgins.
Artikelbild

| Teakmöbler, tunga fåtöljer och mängder av pinnstolar trängs i rekvisitaförrådet där tidstypiska pjäser från olika årtionden samsas om utrymmet.

Ljust vinner mark

1940-talets mitt. Kriget är över. Svensk design börjar ta fart och det gamla ge vika för det moderna. Hopp och spirande framtidstro genomsyrar samhället. Det är här serien tar avstamp.

Artikelbild

| "Familjen Löwander lever överdådigt, med spåren av välstånd väl synligt, medan Calle och Maggan kämpar för att få det att gå ihop i små, smutsiga lägenheter", säger scenograf Michael Higgins.

Under efterkrigsåren ändrades alla aspekter av livet dramatiskt. När Europa skulle byggas upp igen kunde moderniströrelsen, som fanns innan kriget, blomstra och skandinaviska designers hade verkligen stort inflytande på den renare, ljusare känslan. Man lämnade den tyngre, ornamenterade stilen från mellankrigstiden bakom sig, säger Michael Higgins.

Bakom scenografin ligger många timmars research, en intensiv jakt på enskilda objekt och avstämningar mot referensböcker som "Svenska hem" och gulnande exemplar av tidskriften "Allt i hemmet".

Artikelbild

| I rekvisitaförrådet trängs prylar från olika årtionden. Serien utspelar sig under en tidsperiod på över 25 år och både karaktärerna och deras hem hinner genomgå stora förändringar.

De här två lamporna var de första sakerna jag hittade, säger Michael.

Han pekar på en tung, svart pjäs på mässingsfot som andas förra sekelskiftet. Bredvid står en rolig art déco-lampa i form av en hund. Den förra har bott hemma hos Helga, seriens matriark, och den andra på sonen Peters kontor.

Artikelbild

| I rekvisitaförrådet finns ett gigantiskt utbud av stolar för olika miljöer och tillfällen.

Jag älskar bordslampor. De är små, funktionella och oändligt varierade. Med rätt sorts belysning kan man skapa en underbar stämning, säger Michael Higgins.

Hitta rätt känsla

Artikelbild

| Den här art déco-lampan var en av de första sakerna scenograf Michael Higgins hittade till serien, och den har han faktiskt köpt loss.

Dramat spänner över mer än 25 år, och både karaktärerna, liksom deras hem, hinner genomgå stora förändringar. När vi har kommit fram till 1968 får en vitlackerad skrivbordslampa på rund fot, en Bumbling designad Anders Pehrson, stå för den nyare tiden.

Bumbling är väldigt populär i dag och det var den också när den kom 1968. Den är inte alltid så lätt att fynda på loppis. Äldre lampor i empir eller art déco-stil kostar också, men går att hitta på auktion, säger chefsrekvisitör Monika Wahlin.
Artikelbild

| Ett kontor på den tiden när det fortfarande var skrivmaskiner som gällde.

Jag uppskattar stjärnorna inom skandinavisk design, det innovativa och modernistiska hos personer som Arne Jacobsen, Bruno Mathsson och Greta Grossman, men är personligen inte så förtjust i sådant som har massproducerats. Jag föredrar det som är unikt och hanverksmässigt gjort i få exemplar, säger Michael Higgins.

Vill man låta sig inspireras av tidigare årtionden finns det mängder av prylar att fynda. …

Artikelbild

| I familjen Löwanders hem syns välståndet och tillgången till gamla pengar tydligt.

Det behöver inte vara de största, tyngsta möblerna. Satsa på mindre saker som ett soffbord eller en lampa, det finns så mycket man kan använda och i rätt miljö kan det bli fantastiskt, säger Monika Wahlin, som själv gärna blandar olika stilar.

Avgörande detaljer

Artikelbild

| Hedda Stiernstedt och Adam Lundgren spelar syskonen Nina och Peter Löwander i "Vår tid är nu".

I det gigantiska rekvisitaförrådet trängs ljusstakar, soffor, hundratals lampskärmar, byråer, speglar, en dessertvagn från tidigt 1900-tal och längs ena kortsidans vägg – en uppsjö av stolar. Monika plockar fram en "Sjuan" från den danske arkitekten och designern Arne Jacobsen, elegant utformad i ett stycke trä. Svenska kollegan Bruno Mathsson finns också representerad med stolen "Mimat".

De här kostar nog några tusen kronor styck, säger Monika och håller fram ett exemplar i ljust trä med linnesits.
Artikelbild

| Hedda Stiernstedt som Nina Löwander.

Medan första säsongen är mörk och murrig gör 1950-talets intåg att stilen blir ljusare och mer modern. Och fylld av teak.

Från 1950-talet till mitten av 60-talet är det mycket teak. I tredje säsongen, som utspelar sig 1968–1971, försöker vi få in fler ljusare träslag för att visa på tidens förändring, säger Monika.
Artikelbild

| Suzanne Reuter som matriarken Helga Löwander i generationsdramat "Vår tid är nu".

Inne i studion sprider rökmaskinen ett dimmigt skimmer kring skådespelarnas noggrant anlagda frisyrer. Regissören övervakar kamerans utsnitt på en monitor. Tystnad äskas, alla gör sig redo för tagning. Tredje säsongens sista inspelningsdagar pågår och sedan ska den omsorgsfullt konstruerade världen monteras ned igen.

Vad kan vi lära oss av den här tiden?
Artikelbild

| Chefsrekvisitör Monika Wahlin.

Att god kvalitet håller. Förr byggde man för att det skulle hålla, i dag är allt mer ”slit och släng”. Frågan är vad som kommer att vara dagens antikviteter i framtiden? Det kanske inte kommer att finnas några, säger Michael Higgins.