Chocken efter den ilska älgkvigans påhopp har börjat lägga sig. Monica Nilsson är övertygad om att det var något fel på älgen, annars hade hon inte reagerat som hon gjorde.
– Jag har träffat på hur mycket älgar som helst under mina nästan 30 år på Lerbäcken, säger hon och berättar om promenader med hundar och möten med kor och kalvar.
– Vi har sagt hej och hejdå, så jag är van att möta älgar. Det har aldrig tidigare varit några problem.
Sedan drar hon sig till minnes mötet i söndagseftermiddagen. Mötet med älgen som lägger öronen bakom sig och hoppar på henne.
– Jag hann ingenting. Jag försökte skydda ansiktet och hojtade till. Det ska hjälpa...
Det ömmar på blåmärkena, som syns tydligt så här två dagar efter påhoppet.
– Jag skulle tro att någon blodkärl har brustit, säger hon och känner försiktigt på rivsåren i ansiktet.
Läppen fick sys på Sunderby sjukhus. Men annars visade inte röntgen på att hon skulle få några bestående men.
Att älgen var i området hörde hon av en granne.
– När jag såg henne tog jag in hundarna. Jag trodde att älgen gett sig av mot Fridhems, säger hon och berättar att hon tog med sig Amadeus och gick ut för att titta att så var fallet.
Väl ute på gården ställde sig älgen och tog sikte på henne.
– Den varvade och satte av i full galopp samtidigt. Jag hade inte en chans att komma undan.
När älgen väl var över henne funderade hon på vart Amadeus tagit vägen.
– Han for under mina knän när jag tog skydd. Älgen for direkt på mig och uppmärksammade nog inte att jag hade hunden med mig.
Monica Nilsson tror att förklaringen kan ligga i att älgen befann sig i ett område där bebyggelsen låg lite tätare. Teorin om att den var full, på grund av att den ätit fallfrukter, tror hon inte på.
– Den var inte onykter, det fanns inte så mycket fallfrukter att tillgå, säger hon och konstaterar att älgar brukar dra sig tillbaka vid möten med människor. Men att den här inte visade några sådana tendenser.
– Det är bra att den har nått sälla jaktmarkerna, för något fel var det. Tänk om det hade varit ett barn, säger Monica Nilsson.
Om framtida oväntade möten med skogens konung, säger hon:
– Det är inga problem. Jag kanske är lite mer försiktig, men jag känner ingen rädsla.