På lördag ställer sig Charlotte Kalla, 26 år, på startlinjen i Sotji. Den första OS-distansen skiathlon körs då och Kalla tillhör favoriterna. Hon har en av karriärens bästa säsonger bakom sig och kommer att slåss om medaljerna. Hur det går? Ja, det vet vi ju inte än.
Men en sak är säker. Charlotte Kalla kan göra sitt livs OS.
– Det känns ju som att jag har höjt mig en nivå, definitivt. Och det känns jättekul att det arbete som jag har lagt ner verkligen betalar sig, säger Kalla till NSD inför OS-äventyret.
Hon har gjort många superlopp tidigare i karriären. Hon har vunnit OS, VM och Tour de Ski. Men den här vintern har hon visat upp helt nya kvaliteter som allroundåkare – och stått på VC-pallen flera gånger både på klassiskt och i skejt.
Ändå känner hon sig som en underdog inför OS.
– Det känns som att jag har möjlighet att slå ur underläge. Det var lite annat att gå in som debutant (på OS 2010) och ha de förväntningar som jag hade då på tio skejt.
Slå ur underläge? Jag tror att det är ganska många som har väldigt höga förväntningar på dig.
– Ja... Det har ju gått bra i början av säsongen. Men det är verkligen på ett OS som alla vill åka riktigt fort.
Är strategin att inte tänka så mycket på vad folk förväntar sig av dig?
– Det viktiga är ju vad jag själv har för målsättningar. Det är också därför jag vill välja bort sprinten, jag vill vara lite mer selektiv i vad jag satsar på. För att kunna ha ännu större möjligheter att åka fort på distansloppen.
Charlotte Kalla kommer inte bara känna stöd från svenska folket i Sotji. Under den första veckan kommer hon dessutom att ha hela sin familj på plats i OS-byn – mamma Lena, pappa Per-Erik, systrarna Cecilia, 24, och Christelle, 22.
Lena och systrarna har fått hjälp av en sponsor med resan Sotji. Något Charlotte Kalla är mycket glad över.
– Det är jätteskoj att de får chansen, att de blir omhändertagna så att jag kan fokusera på mästerskapet. Jag behöver inte vara reseledare, säger Kalla och skrattar.
Hur länge stannar de?
– De reser ner på torsdag och stannar till fredagen därpå, så de hinner se ganska många lopp. Pappa ska också vara där i början av mästerskapet.
Då har du extra stor press på dig i premiären på lördag?
– Nej, det har jag inte.
Charlotte Kalla hyllar sin familj och säger att det är föräldrarnas insatser under hennes barn- och ungdomsår som tagit henne dit hon är i dag. Hennes mamma jobbade bland annat extra för att pengarna skulle räcka till för dotterns skidsatsning.
– Mamma och pappa har betytt otroligt mycket. De har alltid funnits där och stöttat, utan att själva ha någon idrottsbakgrund. Det är ju en förutsättning att ha föräldrar som är intresserade och engagerar sig.
Mamma Lena bor i Pajala och pappa Per-Erik i Tärendö, men de många milen ner till Charlottes hemstad Sundsvall hindrar inte en tät relation.
– Vi pratar nog några gånger i veckan, säger hon.
Är de nervösa när de ser dig tävla?
– Jag vet att min lillasyster Cecilia, hon som är två år yngre än mig, inte alltid klarar av att kolla när jag tävlar i alla fall.
Stänger hon av TV:n?
– Hon brukar dammsuga i ställer (skratt).
Charlotte Kalla reste till Sotji i går. Nu har hon, tillsammans med övriga landslaget, nästan en vecka på sig att göra de sista förberedelserna innan öppningsdistansen skiathlon på lördag.
Hur mycket betyder det att du har gjort ett OS tidigare?
– Det är skönt att veta vad som väntar. Jag har bott i en OS-by, gjort resan mot precamp, jag har upplevt säkerhetskontrollerna.
Vad är den största utmaningen med ett OS?
– Det är ju en längre period än ett VM. Det gäller att kunna slappna av emellanåt, ladda om och få ha sina rutiner, få dagarna att gå. Speciellt nu när det kommer vara ett ganska litet område vi ska vara på.
Skiathlon är den inledande tävlingen, vad har du för drömscenario där?
– Att jag har en fin känsla på den klassiska åkningen, att jag inte behöver slita så väldigt utan att jag kan följa med de andra. Det var lite den känslan jag hade i Val di Fiemme (VM 2013) men ändå funkade det inte på skejten. Men på SM tyckte jag att bytet gick, det kändes bättre än på länge.
Har du någon inre bild av hur det ser ut när du går i mål?
– Det vet jag inte. Men jag hoppas ju verkligen att jag ska vara bäst när det gäller, att jag ska vara i den här säsongens bästa form.
Tremilen då, har du något drömscenario där?
– Det är ju en masstart och det kan gå lite upp och ner i ett sådant lopp. Det handlar verkligen om att försöka hålla ihop det och vara motiverad att tävla.
Är man inte alltid motiverad på ett OS?
– Det är i slutet av mästerskapet och många kan börja tagga av, det gäller att släppa det man har i bagaget fram till dess.
Hur ser du på dina möjligheter på tio kilometer klassiskt då?
– Jag vet inte. Det är en av de svåraste distanserna att placera sig högt upp på. Det är många som har möjlighet att åka fort där och har en bra kapacitet. Vi får se.