Det röda huset, som enligt sina invånare har 300 år på nacken, ligger precis bakom krönet efter avfarten från asfaltsvägen i Soukolojärvi.
Byn är belägen drygt en mil norr om Övertorneå och här lever Eva-Maria Taavo och Jakob Harnesk sin dröm. I huset de tjatade sig till, i landsändan som ger dem frihet och med sina tolv siberian husky-hundar som ger dem chansen att ägna sig åt sitt stora intresse: Hundspann.
– Jag trivs här. Jag gillar att vara mycket ute i skogen. Och vara mycket ensam. Det är faktiskt jävligt skönt, säger Jakob Harnesk som är född och uppvuxen i Soukolojärvi.
Eva-Maria Taavo kommer också från trakten och skulle aldrig vilja bo på något annat ställe. Samtidigt vet hon att hon går emot strömmen i kommunen de flesta ungdomarna verkar vilja flytta från.
– Det är så många som säger att det inte finns något att göra i Övertorneå och att det inte finns någon framtid. Men det beror ju helt på vad man har för intressen och hobbies. Vad man har för livsbeaktning egentligen, säger Eva-Maria Taavo.
– Vi lever ju drömmen. Vi är ute och fiskar och vi är ute och jagar och vi är ute och plockar bär. Vi lever ute av naturen – och vi har ju så fantastisk natur. Så det är delvis därför vi har tankarna på att starta något slags turism i framtiden för att kunna visa det fantastiska vi har. Det brinner vi verkligen för.
Mitt i drömmen finns också utmaningar. Satsningen på hundspann tar enormt mycket tid. Jakob Harnesk genomförde i vintras, som nykomling, det 55 mil långa Finnmarkslöpet. En fyra dygn lång kamp i den norska fjällvärden – och en bedrift som föregicks av enorma förberedelser.
– I december hade jag 150 mil som jag stod på släde. Det var varje dag, två spann. Sju-åtta timmar styck, säger Jakob Harnesk.
– Det är blod, svett och tårar. Det är så mycket jobb att det inte ens går att förklara, säger Eva-Maria Taavo.
Hon har ett jobb på ett gruppboende. Han letar jobb, men har egentligen inte tid med det om hundsatsningen ska kunna fortsätta. Deras gemensamma dröm är därför att börja visa Soukolojärvis natur för turister och livnära sig på det.
– Jag har suttit och räknat lite på ett eget företag, säger Jakob Harnesk.
Vad har ni för visioner?
– Ja, vad har vi?
Han sneglar på sin sambo och ler. Hon svarar:
– Det varierar från dag till dag. Vi hade velat satsa på tävlingssporten i första hand, men då hade det varit jättebra att ha turister också för då får du hundarna tränade medan turisterna åker släde. Men alltså, bara lite hobbyskala, tänker jag.
Förutom hundsläde ser paret massor av möjliga aktiviteter framför sig.
– Allt kring fiske, allt pimpelfiske, allt flugfiske på sommaren, paddling, mountainbike, skidåkning, snöskor, utförsåkning, skoteråkning, älgsafari, rensafari... Alltså, det finns ju hur mycket möjligheter som helst, säger Eva-Maria Taavo.
De tittar över gränsen till Finland och ser hur turismen blomstrar där. Att det finns en marknad även i Sverige är de övertygade om. Men det finns ett problem.
– Det finns inget boende. De har ju tagit bort hotellet i Övertorneå. Så det är lite svårt, säger Jakob Harnesk.
– Jo, det är lite problematiskt. Då måste man börja bygga stugor eller liknande och då blir det ganska stort på en gång, säger Eva-Maria Taavo.
Men de tänker inte låta hotellsituationen hindra dem. Negativ inställning tycker Anna-Maria Taavo att det finns nog av i Övertorneå.
– Man fastnar i det negativa mönstret. En börjar säga "det går inte" eller att det är tråkigt i Övertorneå och då blir det som att resten hakar på, säger hon.
– Det är jättemånga vuxna människor som säger till sina tonåringar att det är lika bra att de flyttar för det finns ingenting här.
Hon upplever också att hemvändare betraktas som misslyckade. Något Jakob Harnesk, som under några år veckopendlade till jobbet i Kiruna, själv har fått smaka på.
– Du fick ganska mycket reaktioner när du valde att flytta hem. Det var inte mycket positivt, säger Eva-Maria Taavo.
– Nej, det var det inte, svarar han.
Har ni aldrig känt er negativa?
– Nej, aldrig någonsin, säger Eva-Maria Taavo.
– Jag har sagt sedan jag var liten att jag aldrig ska flytta söder om OK i Övertorneå och aldrig norr om Korva, säger Jakob Harnesk.
– Du ligger på gränsen.
– Jag ligger på gränsen. Men nog blev man kvar. Man blir väl här tills man dör.
– Ja, förhoppningsvis.